Chockbeskedet i Robinson: "Tvungen att lämna..."

Årets säsong av Robinson har gått i full fart och i söndags blev deltagarna välkomnade till sammanslagningen. Lag syd och lag nord har nu försvunnit och kvar står deltagarna på egna ben. 

Veckan började däremot starkt med att deltagarna blev avslöjade om vilka de höll närmst i en tävling om vem som skulle bli lagkapten. Pakterna från forna lag syd stod fortfarande stadigt under tävlingen och flera deltagare förstod vilken utsatta position de forfarande var i.

Allt går dock inte som pakterna vill. Folk kommer in från Gränslandet och dessutom finns möjligheten att förlora sin rösträtt. Under dagens avsnitt stod det mellan fyra stycken om risken att bli av med den. Lagkapten Caroline "Carro" Persson, 24, valde Erik Wahrolen, 39, som sedan valde Christopher "Chris" Da Silva Gunnarsson, 25. Chris valde sedan Markus Edensky, 36, som valde Alva Trané, 23. 

Två personer kan vinna tillbaka sina röster, vilket lagkaptenen Caroline missade.

– Jag hörde inte att dom kunde vinna tillbaka sin rösträtt, sa Caroline under avsnittet.

Alva Trané lämnar Robinson

Däremot tar avsnittet en oväntad vändning. Medan deltagarna gjorde sig hemmastadda i det nya lägret var det en deltagare som inte mådde bra. Alva har tidigare under säsongen haft problem med magen och under senaste avsnittet berättade hon att det känns som det är något allvarligt fel.

– Jag har ju mått dåligt i väldigt många dagar nu och jag har ju krigat på ändå. Men nu börjar det kännas som att det är något som är väldigt, väldigt fel, sa hon under avsnittet.

Under avsnittet samlade Alva gruppen och berättade för dem om vad som komma skall. 

– Som de flesta av er vet har jag haft väldigt mycket problem med min kropp och hälsa den senaste tiden. Och jag kommer tyvärr bli tvungen att lämna Robinson av medicinska skäl, berättade Alva gråtandes för gruppen.

I tårar satt deltagarna och lyssnade på Alva när hon berättade om hur besviken hon är på situationen men att hon måste acceptera att det var såhär det blev.

– Det känns ju jättetråkigt när man har tagit sig såhär långt och det är så, så kort tid kvar och att inte jag kan vara med i det sista. Men jag måste liksom bara acceptera att nu är det såhär och jag kan inte göra någonting åt det.