Margareta Svensson avslöjar det du inte fick se i teve under storbråket om låten till Gunilla. — Hon sa att jag skulle akta mig, berättar Margareta för Nyheter24. 2012-10-23 16:42

Som Nyheter24 tidigare rapporterat har Margareta Persson skrivit låten "Hollywood, Hollyweird" , i vilken Gunilla Persson får sig ett par rejäla kängor. I säsongsavslutningen av "Svenska Hollywoodfruar" är det dags för Margareta att spela upp sitt mästerverk - något som får Gunilla att se rött.

— Jag hör insincere och superficial. Det är det sista i livet jag är, säger Gunilla och fortsätter:

— Margareta jag skulle vilja säga en sak till dig. Hur kan du komma in i mitt hem och såra ett litet barn? Höggravid som du är, jag skulle vara väldigt väldigt försiktig. Jag kommer att gå härifrån nu.

Strax därefter ångrar sig Gunilla och går istället till attack mot Maria Montazami.

— Fy skäms på er allihopa. Och den här satmaran, den mest genomfalska person jag träffat, skriker hon till Maria Montazami.

Nu berättar Margareta Svensson för Nyheter24 om vad som hände bakom kulisserna under bråket.

— Jag var höggravid, och det slutade med att hon upprepade gånger sa: "Du i ditt tillstånd, jag skulle verkligen akta mig om jag var du." Hon angrep inte låten, utan plötsligt var det att jag skulle akta mig. Vad svarar man på det, vad betyder det, vad har du tänkt att göra liksom? Och då sa Isabel till slut "Vadå har du en pistol i handväskan eller?". Då skulle hon plötsligt gå, men sen flög hon på Maria istället. Man kan ju inte ta det på allvar, säger hon till Nyheter24.

— Jag tycker att hon är patetisk och helt ointressant, hon vräker ur sig så mycket saker, så det går liksom inte att lyssna på vad hon säger. Det finns ingen substans i varken det hon gör eller det hon säger. Det är bara påhitteri, säger Margareta.

Margareta berättar att även om stora delar av låten inspirererats av Gunilla så hade grundidén funnits sedan länge. Men plötsligt passade större delen av texten in på hennes Hollywoodfru-kollega.

— Det roade mig väldigt mycket det Jan Guillou sa, för första versen stämde plötsligt exakt in på Gunilla även om den från början inte var skriven om henne, så hon kanske kände sig mer träffad än vad jag trodde hon skulle göra. Därför kanske hon blev mer upprörd också. För jag visste inte att det var så träffande som det visade sig att det kanske var.

Men är inte låten lite väl elak?

— Hon var en tacksam källa för det här ämnet. Det finns ju ett fenomen i Hollywood som är det här. Som var substantiellt ämne att skriva om, då kan man ju inte backa ner på det. Men hon tog nog åt sig mer än det var tänkt. Det kan ju inte jag hjälpa om hon passar in på ställen som inte vi visste från början!

Se när Margareta spelar upp sin låt och bråket urartar här: