Filmrecension: Snabba Cash – Livet Deluxe
Snabba Cash – Livet Deluxe är den tredje och avslutande delen och jag kan inte låta bli att tänka att: ja, det är väl på tiden att trilogin når sitt slut. Jag är den som älskade första filmen, gillade andra och nu måste jag tyvärr dissa tredje.
Filmen har biopremiär över hela landet 30 augusti.
Trilogin baseras på Jens Lapidus succéromaner.
Regissör: Jens Jonsson
Manusförfattare: Maria Karlsson & Jens Jonsson
FILM PÅ BIO. I tredje filmen får vi reda på att JW är på landsflykt och försöker ta reda på vad som har hänt hans försvunna syster.
Jorge, med vänner, planerar att genomföra Sveriges hittills största värdetransportrån. Samtidigt försöker han underhålla sitt förhållande med Nadja.
Radovan Krajnic blir utsatt för mordförsök och hans dotter Natalie blir indragen i serbiska maffian, medan polisaspiranten Martin Hägerström är infiltratören som ska sätta dit Krajnic.
Här kommer mina tankar om filmen.
MANUSET
Manuset håller inte genom hela filmen, många gånger känns det aningens "ihophafsat". Det är många olika parallelkonflikter som pågår så det gäller att hänga med.
Jag är helt med på att filmen inte alls utgår från bokens handling, men någonstans blir det platt fall.
De som har läst böckerna kommer att få börja tänka om helt och tänka bort från bokens handling. Jag vet inte om det är ett smart, eller ett enbart dumt drag, från regissören och manusförfattarna denna gång.
SKÅDISARNA
Relationen mellan maffiabossen Radovan Krajnic (Dejan Cukic) och dottern Natalie (Malin Buska) känns snuskig och ibland lite väl incestiös.
Buska känns inte heller helt hundra som 18-19-åring, hon är aningens för seriös för att uppfattas som så ung och förmodligen beror det på att hon är 29 år i verkligheten.
Matias Varela är extremt övertygande i sin roll som Jorge. Är Matias Jorge – eller är Jorge Matias? Ungefär så bra är han i sin roll. Han är skurken som man inte kan låta bli att älska.
Jag ville se mer av JW (Joel Kinnaman) – han saknades i denna tredje del.
HÅNGEL OCH GRÅT
Det finns en del omotiverade kyss- och gråtattacker.
Bland annat en där en av filmens par börja nästan ligga med varandra på asfalten när de precis har dödat en karaktär. Jag satt som ett frågetecken, men vissa tänder kanske på sådant.
En annan hångelscen som utspelar sig i slutet av filmen är helt omotiverad. För det första; paret står och hånglar framför en tredje person, det är aldrig okej, och för det andra; det är en stressig scen.
Jag ville bara utbrista: "Ni kan hångla sen! Spring nu i stället!". Det blev inte mer spännande med stresshånglet – snarare mer irriterande.
KLÄDER
Och nu till en småsak – Natalies klädval i filmen. 1700-talet ringde och ville ha tillbaka sin barockstil.
Hon ska ha snygga och dyra kläder. Inte konstiga kråsskjortor och kappor med överdrivna axelvaddar. Det är endast solglasögonen som plockar lyxpoäng.
TID
Filmen är 2 timmar och 7 minuter – med andra ord: 37 minuter för lång. Jag tror att både filmen och besökarna hade mått bättre av om den hade varit kortare och mer "effektiv" i sin handling.
Men – grejen är den att det här är en svensk film – och allt som är svenskproducerat känns mer äkta och nära, av uppenbara skäl. Det är också det som bär upp filmen. Den ger oss insyn i en värld många av oss inte har någon kunskap om och det är det jag gillar mest med filmen.
Så är den värd biopengarna? Ja, om du vill se en svensk film – annars kan du vänta tills den kommer ut på DVD.
