Cimon Lundberg spelar inte längre rollen som någon annan, men vägen dit har varit lång och nära att kosta honom livet. "Jag skapade kontroll över att veta att jag inte hade ätit", berättar han för Nyheter24. 2012-07-12 11:34

Utåt sett var han den brunbrända överkroppen från "Paradise Hotel" som med sin sugande blick snabbt blev en stor tjejfavorit. Men inom sig växte självhatet ikapp med kändisskapet och Cimon Lundberg, då 19 år, bar runt på tankar om att han inte var värd någonting - så han kunde lika gärna sluta finnas till. Resultatet blev att Cimon började svälta sig själv och och när problemen var som värst kunde han stänga in sig i sin lägenhet i flera dagar för att kontrollera att han inte åt. Överhuvudtaget.

– Jag insåg inte själv att jag höll på med svält tills en dag när min familj kom in i lägenheten och hittade mig helt utslagen, jag kunde knappt ställa mig upp. Jag använde svält som ett straff, men skulle aldrig få för mig att prata med någon om det, säger han och blickar ut över kafét vi träffas på i Sturegallerian.

Men det är inte bara de senaste åren som 22-åringen har haft en invecklad relation till mat. Grunden till ätstörningarna lades redan i högstadiet när Cimon hånades för sin taniga gymnastikkropp som inte alls ansågs manlig av de coola fotbollskillarna. På grund av mobbningen slutade han äta på lunchratserna för att slippa sitta ensam. Gymnastiken och dansen vägrade han fortsätta med och han hoppade av skolan under gymnasiet för att undvika glåpord. I stället ägnade han sig åt att bygga upp en superkropp.

– Jag tränade minst en gång per dag och åt så mycket som möjligt. Skulle jag äta gröt så åt jag tre portioner gröt tills jag nästan kräktes. Jag hade jättefasta rutiner på när jag skulle äta och när jag skulle träna. Ju större jag var, desto manligare blev jag, säger han.


"En chans att inte längre behöva bevisa något"

Det nya levernet gav snabbt resultat och Cimon fick många positiva kommentarer - som bara spädde på ätstörningarna:

– Jag fick höra att jag blivit stor och vältränad och folk kunde klämma på mina muskler. Det fanns inte längre lika stora öppningar för att trycka på att jag var tanig eller töntig, så jag höll mig till den rollen. Då såg jag det inte som någon ätstörning, utan bara som att jag höll mig aktiv.

Sedan hände "Paradise Hotel". Cimon, då 19 år, ställde upp i skandalprogrammet som ställer idealen på sin spets med kroppar i fokus och han blev en vältrimmad överkropp med hela svenska folket.

- Jag såg det som en chans att inte längre behöva bevisa något för någon. Om jag ställer upp i ett program där det går ut på att vara en snubbe som ligger med tjejer och festar så skulle jag inte behöva kämpa mer.

Men det blev precis tvärtom. Cimon kände inte alls igen sig i rollen som han själv varit med och målat upp och trots att han utåt sett fortsatte spela "Paradise Hotel"-Cimon, straffade han sig för samma rollprestation så fort han var ensam.

- I stället för att ha kontroll över att träna tre timmar på gymmet och äta en massa mat, så skapade jag kontroll över att veta att jag inte hade ätit. Jag tror det handlade om att jag ville skala bort mig själv från den jag hade blivit, säger han och fortsätter:

-  Det läskiga är att folk i min omgivning såg att jag sakta men säkert tynade bort, men man tar det inte riktigt på allvar när det gäller en kille, säger han och berättar om hur en presschef en gång skrattat åt honom under en premiär och sagt  "finns du ens kvar, du är ju bara ett benrangel".

- Först då insåg jag hur långt det hade gått. Jag var bara skinn och ben. Men det motiverade inte mig alls att ta tag i problemen. Tvärtom ville jag skaffa mer kontroll genom att fortsätta att inte äta. Det finns ingen logik i ätstörningar.


"Var beroende av kontroll"


I två år kämpade Cimon i det tysta, utan att någon förstod att han hade en ätstörning.

- Man tar inte ätstörningar på allvar när det giller killar, det finns liksom inte. Om en kille är smal, är han byggd så. Om en kille är vältränad, ja då är han hälsosam.

Den allra jobbigaste perioden var i julas, tiden innan Cimon kom ut som bisexuell.

– Jag var så beroende av kontroll och trodde det innebar att släppa kontrollen genom att berätta om min sexualitet eller ätstörningar, men det visade sig vara helt tvärtom. Det var då jag tog kontroll. I min värld finns det inte något läskigare än att leva i skuggan av sig själv.

I dag säger Cimon att han lever mer hälsosamt och han försöker fokusera på att må så bra som möjligt, oavsett hur kroppen ser ut. Att han fortfarande väljer att vara en offentlig person säger han beror enbart på att han vill nå ut till andra i samma situation:

- Om jag kan få bara en person att öppna upp ögonen för sig själv eller någon närstående så är jag nöjd. Jag får obehagligt många mail från killar som är nära att avsluta sina liv, för de vet inte hur de ska våga leva de liv de vill. I en perfekt värld ska det inte vara ansträngande att vara ärlig mot sig själv.

Vad har du för råd till andra som är i samma situation eller som misstänker att någon närstående är drabbad?

– Jag hade önskat att någon visade att jag inte var själv. Om man anar någonting, så bara se till att personen blir sedd. Ta det som tumregel att börja träna på att vara ärlig i relationer, då vågar man öppna sig.