1 av 9
- Foto: Pascal Engman
2 av 9
- Foto: Pascal Engman
3 av 9
- Foto: Pascal Engman
4 av 9
- Foto: Pascal Engman
5 av 9
- Foto: Pascal Engman
6 av 9
7 av 9
- Foto: Pascal Engman
8 av 9
- Foto: Pascal Engman
9 av 9
- Foto: Pascal Engman

Intervju24: Isabella Löwengrip

INTERVJU. Isabella Löwengrip om att dejta vänsterpartister, Julian Assange, konsumtionshets, att bli utslängd från kändisfester, sin livvakt och om varför hon tvingades lämna MUF.


Isabella Löwengrip står i baren på restaurang Sturehof iförd en beige pälsjacka och talar i en strassprydd mobiltelefon.

När hon ser mig så lägger hon på luren och sträcker fram handen. Sen pekar hon på en äldre man längre bort i baren och säger: ”Han gick just förbi mig och kallade mig hora, helt utan anledning. Får man göra så?”.

Hon låter förvånad. Inte alls förnärmad, snarare lätt chockad.

Vi lämnar restaurangen och går genom Sturegallerian. Runt oss pekar och fnissar unga tjejer, en mamma med barnvagn tittar igenkännande på Isabella och en medelålders man vrider på huvudet efter henne.

Händer det ofta att människor på stan kallar dig hora?

– Nej. Det kommer fram människor varje dag och pratar med mig. Vill att jag ska signera min bok och såna saker. Det är jättekul. Det var vanligare att de var elaka förr, då vågade jag knappt gå ut.

Hur medveten har förvandlingen från provocerande Blondinbella till entreprenören Isabella Löwengrip varit?

– Blondinbella var från början en väldigt provocerande blogg, ett sätt att få uppmärksamhet. Från början var jag politiskt engagerad och då ville jag ha ett utrymme att föra fram mina åsikter på. Jag förstod redan då att jag, för att få fram mitt politiska budskap, måste väcka uppmärksamhet. Om folk sedan tog mig seriöst, det är en annan fråga.

Är du folkkär nu?

– Nja, kanske inte folkkär som Lasse Berghagen. Jag sticker ut alldeles för mycket för det. Mer omtyckt av tjejer i min egen ålder och det tycker jag är fantastiskt. I början undrade väl mina läsare varför jag, den där blonda och provocerande fjortisen, satt i familjeprogram. Jag är tuff, men jag är också väldigt snäll och då accepterar folk att man kan träda in i en annan roll. Att jag inte längre var den där unga bloggtjejen, utan ville visa vad jag går för.

– Dessutom tror jag att folk förstår att jag faktiskt sliter för det jag har. Det är ingen som kommit fram och sagt att ”varsågod, här har du ditt klädmärke. Och här du dina föreläsningar.” Jag har skapat det själv och mina läsare har fått följa med mig på vägen. Från en fjortonårig tjej med tandställning till det jag är i dag.

Förstår du varför folk var provocerade av dig när du började blogga?

Ja, det är klart. Jag var ju till och med provocerad av mig själv. Jag spelade mycket på rollen att jag var en ung tjej som hängde på Stureplan och gick på kändisfester.

Hur mycket av det du skrev var sant?

– Ingenting, jag var mobbad i skolan och gick inte på några kändisfester alls. Jag gick inte ut. Allting i början var påhittat.

Hur lång tid tog det innan du blev bjuden på kändisfester?

– Efter ett tag damp det faktiskt ner en inbjudan från Bindefeldt AB i brevlådan. Och jag tänkte ”yes, äntligen”. Men då började jag redan sätta upp nya mål. Nästa blev Ellegalan.

Hur var det då, att som 16-åring gå på kändispremiärer och vimmel?

– Det var kul. En gång blev jag utslängd för att jag inte hade åldern inne. På en gala, när jag var nominerad till pris som en av årets mäktigaste inom min kategori. Jag fick lämna lokalen innan jag fått priset, fast mina föräldrar var med. Jag blev jätteupprörd.

Skrek du på dem?

– Nej, pappa skrek på dem.

Varför blev du mobbad på högstadiet?

– Jag har alltid varit en människa som är väldigt framåt och på. Satt längst fram i klassrummet och räckte upp handen, hade bra betyg. Jag var en riktig plugghäst, det provocerade killarna i min klass. Det var killarna som var elaka. Det slutade med att jag fick hjärnskakning när de höll fast mig och sköt en boll i huvudet på mig.

– Och det var i samband med det jag startade bloggen för att ha någonstans att försvinna. När bloggen började bli uppmärksammad så blev jag accepterad.

Gymnasiet då?

– Då var det jättejobbigt. Bloggen blev större och större, det stod något om mig i media varje dag. Jag var med i Let's dance. Jag sket i skolan till slut, men ändå fick jag bra betyg. Det var svårt för folk att acceptera att jag var framgångsrik. Samtidigt som jag var lite dum och tog med mig teveteam till skolan ibland.

Dejtade vänsterpartist

Träffar du någon nu?

– Nej. Ingen särskild. Jag är singel.

Skulle du kunna vara ihop med en vänsterpartist?

– Nej, aldrig. Jag var faktiskt på en dejt rätt nyligen med en vänsterpartist. Jag tyckte det var kul att träffa någon som var cool, en söderkille liksom. Jag bodde faktiskt på Södermalm innan jag flyttade in i min nya lägenhet.

Det låter inte som du. Men hur träffade du honom då?

– På Konsum.

Men hur i all världen går man från Konsumkön till en dejt?

– Det var en väldigt lång kö och jag är ju pratsam av mig. Jag började klaga på att hon i kassan var långsam och kallade henne idiot. Han sa att det nog inte var hennes fel. Sen när vi väl var på dejt sa han att han tyckte att jag bedrev slavhandel, att jag lekte chef på ett kontor. Han tyckte att staten borde driva allt. Sen dess har vi inte hörts. Det var nog mer ett experiment från min sida.

– Har märkt att jag, när det gäller killar, tar fram min sämsta sida först. För att se hur de reagerar, och på vissa killar märker jag att de tycker att jag är dum i huvudet, medan andra tycker att det är kul.

Livvakter och galna läsare

Efter den omtalade incidenten i Kungsträdgården 2008, då någon kastade en flaska mot dig, skaffade du en livvakt. Hur var det?

– Jag skulle kampanja i EU-valet med MUF. I stället för att ställa mig på Östermalm ville jag ha lite utmaning nämligen. Sen var jag i Skärsätra... Skär... Skärholmen och kampanjade. Samtidigt som det var jättekul, så var det ändå en risk. En gång när jag var där så fick jag faktiskt tomater kastade på mig. Så jag tyckte det var bäst att ha en livvakt.

Var han beväpnad?

– Han hade batong och var jättestor. Men han var civilklädd. Han höll sig lite i bakgrunden.

Var han tvungen att ingripa någon gång?

– Ja, när jag fyllde år och hyrde Galaxybåten. Det hade kommit hot om att några skulle kasta mig överbord. Och när jag stod med mina väninnor på dansgolvet kom det fram en massa fulla killar och blev närgångna, då gick han emellan.

Bodde han hemma hos dig?

– Nej, vi möttes när jag kände att jag behövde honom. En gång, när det hade åkt upp en galen kvinna från Malmö som stod och bankade på min dörr mitt i natten och skrek att hon skulle klippa av mina fingrar. Förra året gjorde jag åtta polisanmälningar för ofredande. Jag har ett journummer jag kan ringa. Dessutom är jag inte skriven där jag bor.

Konsumtionshets

Kan du tycka att den konsumtionshets som finns i dag för någonting dåligt med sig?

– Inte konsumtionen i sig. Den är jättebra för världen. Skulle vi sluta handla så skulle u-länderna gå under och sluta fungera. Men att unga människor känner att de inte räcker till för att de inte har rätt prylar eller kläder är skadligt.

Å andra sidan kan vi väl köpa kläder och varor någorlunda billigt just för att människorna som gör grovjobbet på fabriker i u-länderna tjänar så fruktansvärt lite?

– Självklart ska de ha bra lönevillkor, men hellre ett jobb med dåligt betalt än att de måste sälja sig själva på gatan.

Är inte anledningen till att vi kan köpa prylar och kläder relativt billigt i Sverige att de lever på någon dollar om dagen i vissa fall?

– Samtidigt är det ju billigare att leva i de länderna. De kanske inte behöver mycket mer än så för att klara sig. Om du köper samma tjänst i Sverige så är den ju mycket dyrare, vi har andra skatter. Det är inte konstigt att det är lägre löner där eftersom det är billigare att leva. Det gör att vi kan köpa fler tjänster därifrån och då kan fler därnere få jobb. Någonstans måste man börja.

Många av de här människorna lever i plåtskjul, utan tillgång till rent vatten, trots att de sliter ut sig flera timmar om dagen i olika fabriker.

– Ja, men frågan är, vad ska vi i västvärlden göra? Det enda vi kan göra är att handla med dem, inte komma med en massa bidrag. De har ju ingen struktur i sina länder, det är mycket korruption, så de kan inte använda pengarna på rätt sätt. Det enda sättet är att få in dem i arbete.

De är ju i arbete, men får väldigt lite betalt.

– Då är det väl upp till företagen de jobbar på att ge dem bättre villkor.

Du äger ett klädmärke, har du några krav på dina leverantörer kring löner och liknande?

– Det finns EU-krav som alla som jobbar med kläder måste följa, vi går efter det, men mycket mer än så vet jag faktiskt inte. Det kanske blir ett framtida projekt, att åka ner och se hur de har det.

Utsparkad ur MUF

Varför lämnade du Moderata ungdomsförbundet?

– För att jag inte hade samma åsikter som dem. Det handlade om Ship to Gaza. MUF-ordförande, Niklas Wykman, tyckte att det var rätt att israelerna sköt och bordade skeppen. På min blogg skrev jag att det var odemokratiskt att säga så, och att han inte borde sitta kvar som ordförande om han tyckte att det var rätt. Så jag tvingades gå ur MUF, men jag är kvar i moderaterna. Samtidigt tycker jag att människor ska gå med i MUF, men jag vill inte vara med där.

Åker du buss nuförtiden då?

– Sluta, ta inte upp den där gamla Stureplansgrejen igen! Det handlar om att när man blir igenkänd på stan så blir det som ett jobb. Och när man inte orkar jobba längre så orkar man inte prata och vara trevlig mot folk hela tiden.

Vad tycker du om Julian Assange?

– Han är en hjälte! Fantastisk. Det skulle vara så tråkigt om det var sant (sexbrottsanklagelserna i Sverige, reds anm) och idiotiskt av honom. För mig är fri information jätteviktigt, jag tycker att han borde få Nobels fredspris.

– Min teori är att folk försöker sätta dit honom för de här våldtäkterna. Att säga som tjej att man har blivit våldtagen, och att det finns vissa som ifrågasätter det är jättehemskt. Men ändå - jag tror inte att han gjort det. Det finns en stor risk att det inte stämmer. Anklagelserna mot honom kom så fruktansvärt lägligt. Det behövs fler som vågar sätta ner foten, som Julian Assange, som vågar berätta sanningen.

Det kanske är något för din tidning?

– Ja, jag ska göra en egen Wikileaks fast i pappersformat. Nej, men allvarligt talat, vi svenskar tar fri information för givet. Vi glömmer ofta att vi är ett av de få länder i världen där vi får säga och tycka i stort sett vad som helst. Att vi inte har någon censur. Och det är ju min blogg ett bevis för. Vi måste börja uppskatta det mer.

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Senaste nytt

Dolly Parton kryddar Beyoncés nya

3 timmar sedan

Kanonvinsten: Så mycket såldes Zoe Fay Brown sin lägenhet för

igår 23:12
I slutet på mars sålde Zoe Fay Brown sin lägenhet på Södermalm i Stockholm. Här får ni veta vad slutpriset landade på.

"Oppenheimer"-paret adlas efter succén

igår 21:32
Regissören Christopher Nolan och filmproducenten Emma Thomas tilldelas hederstitlar för sina bidrag inom filmindustrin och får nu tituleras Sir respektive Dame.

Här syns Carolas ex Jimmy med tv-stjärnan: "Puman är här"

igår 15:42
Carola Häggkvist och hennes ex-pojkvän Jimmy Källqvist såg ut att ha det trevligt med den kända tv-stjärnan. "Puman är här", skriver Carola på sin Instagram.

Carina Berg oigenkännlig på nya bilderna: "Jag behöver hjälp nu"

igår 14:55
​Carina Berg har gjort en drastisk förändring med sitt utseende. Förgäves försökte Carolina Gynning stoppa henne – men Carina lyssnade inte. – Det var modigt. Du var modig som gjorde det, säger Carolina Gynning till Carina.

Realityprofil åtalas – slog barnen blodiga med stekspade

igår 14:12
​En svensk realityprofil åtalas nu, misstänkt för att ha misshandlat sina barn under flera års tid. I samtal med socialtjänsten har barnen berättat detaljerat om hur de blivit misshandlade med bland annat en stekspade i metall och slagna med en fjärrkontroll.