"Mest dramatiska jag varit med om"
Narkosteamet hann aldrig ge Amanda Schulman bedövning. — Jag tror att hon hallucinerar men märker på barnmorskorna att de blir fyllda av allvar i blicken, berättar maken Alex Schulman om den dramatiska förlossningen.
Alex Schulman har tillsammans med Sigge Eklund spelat in avsnittet "Förlossningen" och du kan lyssna på hela här.
På torsdagsmorgonen förra veckan välkomnade familjen Schulman dottern Frances, men det var inte helt odramatiskt.
– Det var så fruktansvärt vidrigt. Till och med jag som inte kände någon smärta lovade mig själv att jag jag aldrig mer ska utsätta mig själv för det här. Det finns något i det här när man ser den man älskar utstå en sådan smärta. Något går sönder i en det var helt hemskt, berättar Alex Schulman i senast avsnittet av sin podcast.
Från tidig morgon hade paret tillbringat sin tid på sjukhuset eftersom Amanda Schulman var tvungen att hållas under observation med anledning av en komplikation som kunde göra att barnet ströps av sin egen navelsträng.
– Det var läskigt för att hon låg ner och för varje gång hon reste sig upp för att gå på toa såvar en barnmorska tvungen att kolla barnets puls, berättar Alex.
Sent på kvällen blev paret förflyttade till ett förlossningsrum. Där blev värkarna allt mer intensiva. Och outhärdliga.
– Det fanns en skräck i hennes skrik menockså en vädjan om att få det här att sluta, berättar han.
Får ingen bedövning
Amanda ber om ryggmärgsbedövning, men hon tvingas vänta då läkarna är upptagna med en annan patient och det går inte mer än en halvtimme innan det händer. Hon hinner aldrig få bedövningen.
– Precis när narkosteamet kommer inskriker Amanda: "Nu kommer hon", då tror jag att hon hallucinerar men märker på barnmorskorna att de blir fyllda av allvarlighet i blickenoch förbereder sig. Krystningarna håller på i tre fyra minuter, sedan är barnet ute. Helt utan bedövning har hon fött.
– Det var det mest dramatiska jag varit med om. Jag var i chock, det var ett trauma förmig, berättar Alex.
Även Amanda har berättat om den traumatiska stunden i sin blogg.
— Det bästa av allt är att minnet av det onda börjar sakta men säkert försvinna och kvar finns bara den här känslan av när hon kom. Hur hon såg ut, hur hon kändes och hur den här starka kärleken än en gång attackerar en, skriver hon.
Lever i en bubbla
Paret beskriver nu hur de lever i en bubbla där de stänger ute världen och bara umgås med sin nyfödda Frances och dottern Charlie.
