SÖNDAGSINTERVJUN. Michael Brinkenstjärna är aktuell med boken "Ett jävla liv". Vi har träffat honom för att prata om hans jävla liv, kändisskandalerna, tiden i fängelse och det eviga sökandet efter bekräftelse. 2012-10-14 09:04

Är du helt ärlig i boken? Var ärlig mot mig nu.

– Ja, den är helt ärlig. Och den innehåller bara tio procent av vad jag vet. 90% gick inte att publicera för att det var för grovt. Boken ska vara som ”Hänt Extra”. Nyheter24 var den första sajten som skrev att jag skulle skriva den här boken. För säkert två år sedan. Sen dess har jag gjort fyra olika versioner varav tre inte gick att publicera för att de var för råa. Den fjärde upplagan, som du har i din hand nu, skulle vara en rolig bok som är lättläst. Man kan läsa den på en timma eller två. Jag rekommenderar den till den ”vanliga” människan. Den som handlar på Ica Maxi. Boken är inte för kändisar. Boken är av en person som är ökänd...

Jag träffar Michael Brinkenstjärna i lobbyn på Radison Blu i Stockholm. Han har solglasögonen placerade på pannan, skinnpaj och är lång. Säkert två meter. Jag känner mig som en skraj pygmé men inser ganska snabbt att han är snällare än vad han utstrålar. Den här mannen har socialtalang, tänker jag och slår på min dator.

Hur hade boken sett ut om den kom idag, med generation instagram?

– Den hade sett likadan ut. Jag är ingen hejare på Internet men min Facebook har 200.000 besökare i veckan. Det är rätt sjukt. Så jag har fått lära mig nu att jag ska använda sociala medier.

Vad är det värsta du sett under en barturné?

– Linda Rosing svimmade av bakom baren en gång. Då var det fest. Och en gång gjorde ”Robinson”-Robban en pungdrink till en tjej som fyllde år. Han doppade sin pung i den och hon drack den. Sen har jag sett Godzilla från ”Meduza” käka en tvål som man sanerar urinränning med. Jag har sett många extrema saker med andra ord. Vissa saker skulle jag aldrig ens kunna berätta.

Har du någon raider?

– Tio flaskor vodka och tio flaskor Jägermeister.

Vem är den vidrigaste ”artisten” du varit manager till?

– Jag har inte jobbat med någon som är uppriktigt otrevlig mot mig, men den otrevligaste människan jag träffat i allmänhet är Petter. Han är otrevlig varenda gång. Eller, han är bara sån. Den jobbigaste att jobba med var Nordman. Och Christer Sandelin. De fick missbruksbeteenden som inte gick att hantera. Som manager måste man få saker att fungera. Som tider, planering och så vidare. När de inte dök upp var jag tvungen att hämta och vara pappa till dem. Det blir jobbigt i längden.

Var fan är Leila K?

– Leila K har trillat dit för drogerna. Hon har suttit en del i fängelse. Man försökte göra en comeback med henne och jag blev tillfrågad att vara med, men jag tackade nej.

Jag vet att livet som manager är ett ganska hårt liv. För det första ska du styra en person, du ska vara pappa till den och du ska tjäna pengar på den. Var går gränsen till att det blir för mycket och man bara vill slita huvudet av hen?

– Man måste alltid se till personens fördelar, sen får man svälja nackdelarna. Sandelin kunde bli skitjobbig och otrevlig och glömma bort det sedan men det är väldigt mycket ”du får stå ut med det här eller skita i oss”-attityd på såna personer. Det här är människor som vill förverkliga saker och de strävar hela tiden efter konsten. Det gör att många hamnar i missbruk med alkohol och droger och det förstör dem. 

Hur var det att sitta i fängelse?

– Jag har suttit i fängelse fem gånger och sista gången var väldigt trevlig faktiskt. Då fick jag lära mig att laga mat, så nu lagar jag mat hemma hela tiden. Att sitta i fängelse är väl i största allmänhet inte alls roligt men det är nyttigt. Man lär sig att uppskatta små saker. Att gå utan skor på ett nybonat trägolv känns som en petitess tills man sitter i fängelse. Alla borde sitta i fängelse minst en månad och känna på hur det känns att komma ut. Det är en känsla som inte går att mäta med något.

Hur många diagnoser har du?

– Rakt på sak. Jag är två olika personer, kan man säga. Jag är lite schitzofren. Men jag har inga diagnoser. Hemma är jag väldigt lugn, tar hand om min familj, jag lagar mat och jag plockar. Min andra sida är en ”bad boy”.

Du är fisk i stjärntecken. Är du känslig? Gråter du ofta? När grät du sist?

– Jag är en fisk som agerar som ett lejon. Jag är nog känslig innerst inne. Jag tar åt mig av saker som inte ens handlar om mig. Jag söker bekräftelse, oavsett om det är bra eller dålig sådan. Men jag gråter aldrig. Sist jag grät var på en begravning för femton år sedan. Jag sörjer på andra sätt. Jag blir inbunden, funderar och grubblar. Men jag vill leva för evigt. Vem vill inte det?

Har du förlorat många människor?

– Alla utnyttjar varandra i den här branschen. Det är bara en tidsfråga innan någon blir riktigt arg över boken. Men ger man sig in i spelet är man med i spelet. Sticker man ut hakan så sticker man ut. Jag står alltid för vad jag säger. Jag backar aldrig tillbaka bandet. Fixar inte folk det, så får de jobba med någon annan. Men det är klart jag kan be om ursäkt om jag gör fel.

Tycker du någonsin att du har fel då?

– Jag har nog inte fel i mitt sätt att göra saker, men ibland kanske jag verkställer mina idéer fel. Vi kreativa människor är dåliga lyssnare. Både i relationer, socialt och i jobb. Men jag försöker bli bättre.

Apropå fel. Hur ofta har du varit otrogen?

– Jag har varit otrogen i mitt liv men det är inget jag skryter om. Men ja, det har skett.

Blir du kär ofta?

– Nej.

Inte alls?

– Jo, i min fru.

Har du varit otrogen med en kändis någon gång? 

– Nej. Jag hatar kändiskvinnor. Och gillar inte män. 

Har du varit ihop med någon av dina klienter? 

– Jag har aldrig varit ihop med en klient. 

Vem var du i skolan?

– Jag pluggade hårt, jag var grym på idrott och jag var en clown. Sen gillade jag att styra och ställa. Jag hade synpunkter om massa saker hela tiden.

Hur många ovänner har du? Är du rädd?

– Folk är ovän med mig, jag är inte ovän med folk. Jag garvar bara. Sen får man tänka lite, så klart.  Jag är inte rädd för någon eller något, för jag har sett allt.

Har du några riktiga vänner?

–Jag har många lojala människor runt mig. När det känns som att allt går åt helvete vänder jag mig till mitt hjärta och lyssnar. Den kontakten har hjälpt mig tillbaka. Jag är väldigt mycket ”allt eller inget”. Det är ett stort problem. Jag är en gambler.

Men det är bara nöjesbranschen, det spelar väl ingen roll.