"Samma sak varenda jävla år"
KRÖNIKA. Nyheter24:s Elias Giertz om julen - och hur släktträffar är en låt på repeat.
Ännu ett julfirande går till ända. Mellandagsrean (som egentligen inte är någon rea) är igång. Nyårslöftena har börjat skrivas. Och släkten har åkt hem.
Det är någonting med släktmiddagar och familjemiddagar som fascinerar mig något oerhört. Det är samma snack. Hela tiden. Varenda. Jävla. År.
Mamma tar upp gången då jag, under en semester i Malaysia, beställde in hummer för 300 kronor. Samma belopp som övriga fyra familjemedlemmar åt för - tillsammans.
Alla skrattar. Jag påpekar traditionsenligt att det ju var ett misstag och pappa skrockar: "Jo, men det är kul ändå!".
Jag utbrister att jag är trött, och föreslår skämtsamt att vi ju kan vänta med paketöppning till annandagen i stället.
Släkten nickar och fnissar. Min bror förklarar att vi kan strunta i julfirandet som helhet i stället. Vi skrattar allihopa.
Farfar, gammal präst, och jag har ett samtal om tro och vi båda ler när vi inser att vi verkligen inte tycker samma sak. Inte i år heller. Tänka sig.
Hade samma procedur utspelat sig bland vänner och kollegor hade vi nog alla tvingats in på mentalsjukhus. Det finns inte ett enda socialt sammanhang i vår kultur där det är accepterat att ha ett samtalsmönster på repeat med ettårs-intervaller.
Men bland släkt och familj är det okej.
Kanske är det också det som är charmen. Det som får oss att varje år längta till den här högtiden. Vi slipper överraskningar och stelt kallprat. En gång varje år tillåts vi vara förutsägbara och faktiskt helt väntade.
Sju dagar senare är allting ändå som vanligt igen. Vi klär på oss finskjortan och fixar till smajlet för att sedan ge oss ut i nyårsnatten och vara totalt fabricerad. Allt för att göra andra lyckliga av en bild som de själva vet är deras egen vision om en utopisk värld som aldrig kommer att upplevas.
