Kolumn. Nyheter24:s nöjesreporter Citty Olsson om skillnaden på att vara ensam och själv. 2012-10-18 08:17

”Jaha, så du är ensam?” poängterar folk ofta när jag säger att jag är singel. Nej, jag är inte ensam.

Mitt ex stormade ut ur vårt vindkraftverk och jag sörjde honom på massa olika sätt. Jag blev sjuk och jag blev smal. Trots glimtar av sol, greppade jag liksom fast i det där onda. Jag lät det ha sönder mig. Till slut kom jag till just den insikten. Att jag gjorde slut med mig själv på vägen. Inte bara med honom.

Jag sålde min lägenhet och bytte sida av stan. Sen gick jag in i en celibat period på nio månader. Jag tänkte att den här perioden skulle vara en tid för mig att läka, jag skulle släppa taget om stormar, jag skulle växa upp. Jag hade höga förväntningar. Jag gör sällan saker med måtta, och så fick det bli även denna gång. Jag gick all in med min ensamhet.

Det hände ingenting. Förutom att jag sårade massa människor som en gång älskade mig och inte alls ville att jag skulle knyta pakt med min ensamhet. För det var inte härligt att vara ensamt. Det var bara ensamt.

Nio månader satt jag på köksbänken och lät mina ensamma händer vila på mitt ex axlar. Hans ögon var tårade och jag var iskall. ”Men, jag älskar ju dig”, sa han. Jag skakade på huvudet.

Utan kärlek dör man. För att vara själv krävs självförtroende. För att vara ensam krävs ingenting. Ett vakuum. Det är skillnad på att vara ensam,
och vara själv.