Konstnär visar AI:s sexism
Annika Nordenskiöld bad AI att göra en bild med instruktionen "en 60-talskvinna syr en mansdocka" – men resultatet blev i stället en man som skulpterade en lättklädd kvinna. I en ny utställning undersöker hon den nya teknikens bildvärld.
Utställningen "Vi som inte finns med" visas på Sergelgatans Konsthall i Stockholm från den 22 juni.
Annika Nordenskiöld har själv gjort böckerna ”Betraktelser som aldrig funnits, fanns i mig” och ”Unborn artists” med AI-bilder.
Hennes farfars farfar var Adolf Erik Nordenskiöld, som utforskade Nordostpassagen med det berömda skeppet Vega. Han planerade en resa till Sydpolen och hans son Gustaf skulle följa med, men de kom aldrig iväg. Nu gör Annika resan med dockversioner av de två männen, och dokumenterar projektet.
När konstnären och skulptören Annika Nordenskiöld började leta efter bilder med hjälp av AI hade hon fått intrycket av att det skulle gå ganska smidigt. Själv målar hon ofta med människor, djur och barn i fokus, och ville hitta liknande motiv i AI.
— Jag har letat efter bilder som handlar om relationer mellan människor, till en trakt eller till djur. Jag försökte få tag på bilder "som känns" och det är jättesvårt. För AI vill bara kasta ur sig en storbystad kvinna i fantasystil.
I två konstböcker har Annika Nordenskiöld utforskat vad som händer i mötet med hennes bildvärld och den nya tekniken. I boken och bildserien "Unborn artists" har hon låtit skapa bilder av konstnärer som skulptörer, glasblåsare och keramiker och deras ateljéer – utifrån hennes instruktioner. Och då tycker hon att intressanta bilder har uppstått, med märkliga världar och fantasifulla kombinationer.
— AI har golvat mig nästan varje gång. Det blir 120 konstnärer som man får komma hem till. Män på 1970-talet står i ett rum fullt av gosedjur, fast de är som monster i päls. Eller en pojke skulpterar tusentals skulpturer, i former som jag aldrig har sett.
Lättklädda kvinnor
Ganska snart visade det sig att AI inte var så lätt att styra som Annika Nordenskiöld först hade trott. Trots att hon tydligt beskrev en kvinnlig konstnär fick hon gång på gång bilder av en man som skapade. Efter över hundra försök spottade AI till slut ur sig en bild på en kvinna – men som då övervakades av en manlig assistent.
Hon var lite lättklädd och han var påklädd. Även människor med en annan hudfärg än vit framställs ofta på stereotypa och exotifierade vis, upptäckte Annika Nordenskiöld. Att utmana den bildvärlden kände hon sig inte riktigt behörig att göra.
— Men som kvinna har jag i alla fall rätt att utforska den kvinnliga världen och återställa den så mycket jag kan, genom att med hjälp av AI skapa starka kvinnor som skapar stark konst, säger hon och undrar om AI är en medveten blick eller ett tomt eko av oss själva.
Ny konstform
Annika Nordenskiöld har också upptäckt att AI ofta drar mot mörkare teman och bilder – många av dem tar hon inte med i utställningen för att de är för obehagliga. Men trots att många skräms av AI-tekniken ser hon själv framför allt möjligheterna.
— Det är en ny konstform, det är som att uppfinna kameran igen. Nu kan du gå in i en bildvärld och få syn på saker som man inte någonsin har fått syn på, säger hon.
Hon jämför utforskandet av AI:s bildvärld med att vara en upptäcktsresande. Kanske för att hon alltid har dragits till det okända – Annika Nordenskiölds familj är en känd äventyrsfamilj och hon ska själv bege sig till Sydpolen i ett konstprojekt inom kort. Hon känner också ett ansvar för att nya verktyg inte ska användas av destruktiva krafter.
— Jag älskar när människor är motkrafter till det.
