"Kostymdramats kung": Man måste chansa
Efter "Downton Abbey" och "The gilded age" är Julian Fellowes det moderna kostymdramats kung. Men det finns inga garantier för succé, konstaterar han inför premiären på nya säsongen av "The gilded age". Man måste chansa, säger han till TT.
Han värjer sig lite mot beskrivningen av sig själv som kungen av det moderna kostymdramats, och säger att han har skrivit mycket annat också.
— Fast visst, det har blivit mycket kostymdrama. Lite för mycket, skulle kanske många tycka, säger han från hemmet i England.
Den 30 oktober har den andra säsongen av "The gilded age" premiär på HBO Max, dramat som Julian Fellowes har skrivit. Vi är åter i det sena 1800-talets New York, där den nyrika familjen Russell försöker bli accepterad av noblessen som har "gamla pengar", där den unga Marian (Louise Jacobson) försöker hitta sitt eget liv bland alla konservativa åsikter och där Peggy (Denée Benton) åter tvingas tampas med de fördomar som möter hennes hudfärg.
"Ändrar hela maktstrukturen"
— I denna nya säsong har vi kunnat utveckla relationer som jag tidigare bara tänkt på och som det kanske inte fanns tid för att utveckla i säsong ett. I en andra säsong kan man finna möjligheter att ändra på saker, säger Julian Fellowes och fortsätter:
— En sak som ändras nu är relationen mellan systrarna Agnes och Ada. Den av dem som har pengarna har ju makten och det ändrar hela maktstrukturen. Precis som människor är med om livsändringar efter framgångar eller skilsmässor och annat.
Han är oerhört glad och stolt över de skådespelare man har kunnat hyra in för serien.
— Vi gjorde den första när det var lockdown under pandemin. Broadway var stängt, det satt en mängd fantastiska skådespelare sysslolösa och dem kunde vi nu använda oss av.
"Finns ingen garanti"
Han hoppas självklart på en tredje säsong av ”The gilded age” och man kan ana att han redan har börjat skissa på den.
— Samtidigt vet vi ju inte. Det beror på hur denna nya säsong tas emot. Man måste chansa, det finns ingen garanti. Så är det i det här jobbet. Men jag tror att publiken kommer att tycka om det vi gjort. Jag ser på framtiden med en blandning av realism och optimism.
Kan han tänka sig att ”The gilded age” likt ”Downton Abbey” får en avknoppning i form av biolångfilmer? Det verkar tveksamt.
— Biofilmer efter tv-serier är oftast ett slags farväl till tv-serien. En del fungerar, andra faller platt. Där handlar det också om att chansa. Vi som gör de här serierna har inte kontrollen, men vi har kul.
