Faysa Idle gör poesishow: "Handlar om kvinnor"
Nyligen blev hon hotad efter att ha skrivit om sin uppväxt i gängkriminella miljöer. Nu gör Faysa Idle en poesiföreställning på Södra Teatern i Stockholm. Den här kvällen handlar om kvinnor som använder sitt ord, säger hon.
I boken "Ett ord för blod" har Faysa Idle satt ord på hur det är att växa upp som kvinna och lillasyster i Stockholmsområdet Järva, bland gängkriminella. Hon lärde sig tidigt att inte berätta något utåt, men efter att ha förlorat både familjemedlemmar och nära vänner skrev hon till slut om den våldsamma tillvaron från kvinnornas perspektiv.
Nu tar hon sin poesi till scenen – 2024 sätter hon upp föreställningen ”Allt som glimmar är inte guld: en poesishow om kärlek, sorg, gängvåld och coming of age”, på Södra Teatern i Stockholm. Tidigare har hon uppträtt på "Ortens poet".
— Men det är en stor skillnad på att köra poesi i orten och att gå ut i stan och få köra. Det känns otroligt, säger hon.
"Handlar om kvinnor"
Det kommer inte att vara en vanlig poesikväll, understryker Faysa Idle, hennes ord gestaltas också konstnärligt i fotografier och rörliga bilder av Ebba Lange. Hon tror att det här kan vara ett bra sätt att stärka andra kvinnor.
— När de som inte får använda sin röst får höra andra som gör det, det uppmuntrar dem till att ”du vågar”, säger hon och lägger engagerat till:
— Allt med den här kvällen handlar om kvinnor, det är inte någon mans röst som kommer att höras. Det handlar om att ta tillbaka ordet och makten och göra vad man vill med det. Också att fira att man kommit så långt med sin röst – från att jag inte har fått använda den till att jag nu har en timme och femton minuter att göra vad jag vill med.
Modigare för var dag
Faysa Idle blev nyligen hotad för det hon skrivit. På Instagram varnade en man "Du pratar inte om mig eller min vän. Det här är sista gången jag varnar dig, wallah.” Ändå hade hon inte nämnt den personen – och Faysa Idle frågade sig "ska jag vara orolig för varje man nu?".
— Jag går inte runt och är rädd men det är lite skrämmande att man inte vet var det kan komma ifrån, säger hon.
Ändå vägrar hon att låta sig tystas, också för andra kvinnors skull.
— Det känns som att kvinnor känner sig hörda och sedda i mina böcker. Jag känner att de blir modigare för varje dag som går, oavsett om de inte är konstnärer, men i sina egna liv.
