Anna Odell: Går inte att fördöma
Överträdelse eller det bästa som kunde hända? Anna Odells nya videoverk lockar en galleripublik utöver den vanliga. Själv gläds hon åt att "Rekonstruktion – psyket" omfamnas som en komplex skildring av händelser som ändrade hennes liv.
Namn: Anna Odell
Född: 1973
Bor: I Stockholm
Familj: Sambo, två söner och två bonussöner.
Bakgrund: Debuterade som konstnär med sitt examensverk från Konstfack, "Okänd kvinna" (2009), som långfilmsregissör med "Återträffen" (2013) som belönades med två Guldbaggar.
Aktuell: Med utställningen "Rekonstruktion – psyket" (video och fotografi) som visas på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm till 17/2 och därefter på Uppsala konstmuseum 2/3–1/4. Konstverken kom till tack vare höstens konstnärsresidens på Centrum för medicinsk humaniora vid Uppsala Universitet.
Framtidsplaner: Göra film eller tv-serie utifrån samma material, jobbar också med några skådespelare för ta fram en ny tv-serie. Göra mer konst.
"Sprängstoff" skrev Dagens Nyheters konstkritiker Birgitta Rubin om det nya konstverket. I debutverket "Okänd kvinna" (2009) skildrade Anna Odell akutpsykiatrins tvångsvård och bältesläggning efter att ha utgett sig för att vara en psykotisk kvinna på en bro i Stockholm. Verket speglade egna erfarenheter många år tidigare.
— Där använde jag mer min kropp och min journal, sedan speglade jag alla andras reaktioner. Det här verket är mer min historia, förra gången var det en liten händelse på en bro, här handlar det om något som förändrade hela mitt liv.
"Mycket psykiatri"
Före vernissagen bävade hon för att möta VIP-publiken på "ett fint galleri" efter att de fått se ett verk som är "så mycket psykiatri".
Utan att vilja ställa till svars ringer hon bokstavligen upp sitt förflutna. På den slutna avdelningen där hon tvångsvårdades fanns en vårdare, här kallad Rickard, som mot reglementet inledde en relation med henne, en blyg psykotisk 21-åring som gömde sig för världen i sitt hår. Hon blev också gravid. Men om detta står inget i hennes fram tills dess så detaljerade journaler. Varför?
Videoverket visar konstnären Anna Odells ansikte under telefonsamtal med dem som vårdade henne. Vad pratade personalen om då?
— Hur förhöll man sig till en så oerhört komplex situation? Det måste ha funnits en massa olika åsikter och känslor, verket handlar om att försöka få syn på det.
"Ingen kan veta"
Vad som kan betraktas som ett självklart övergrepp ser hon själv som sitt livs räddning, men konstverket gör att hon riskerar att bli ifrågasatt.
— Ingen kan veta det, jag kan inte veta det heller. Men jag tror ju och känner mig övertygad om att jag förmodligen hade varit kvar där, om inte det här hade hänt, jag behövde så mycket omvälvande saker för att överhuvudtaget våga, kunna och få möjlighet att vända allt det här svåra.
Ett konstnärsresidens i höstas gjorde att hon kunde inleda med ett konstverk men planen är att göra en tv-serie eller en långfilm om samma berättelse.
— Jag är väldigt intresserad av personalgruppen, och av hur det funkar inom psykiatri, oerhört svåra yrken, med så knappa resurser och starka viljor, och viljor som kanske slocknar hos personalen, för att det är för tufft och svårt.
Efter fyra månaders intensivt arbete är hon glad mitt i sin enorma trötthet.
— Jag är glad över att man tar till sig det komplexa, det går inte att fördöma saker, det här är på alla sätt och vis dubbelt och det är fint att människor verkar se det.
.jpg)
