Grand final för Lena Cronqvist
Lena Cronqvist står mitt i en koloristisk och lekfull familjefest som hon inte kan se. Konstakademien visar den retrospektiva utställning som den 85-åriga blinda konstnären tror kan bli hennes sista.
Född: 1938 i Karlstad.
Bor: I Stockholm och på Koster.
Familj: Var gift med författaren Göran Tunström som gick bort 2000. Sonen Linus Tunström och barnbarn.
Konst: Expressivt och färgstarkt måleri med med stort psykologiskt djup. Bland hennes mest kända motiv både som målande konstnär och skulptör finns flickorna som hon gjort till komplexa människor i sin egen rätt. Har också gjort textilkonst, akvarell, landskapsmåleri och grafik.
Aktuell: Med den retrospektiva utställningen "Sex decennier" som visas på Konstakademien i Stockholm 16 mars till 27 april.
Få konstnärer har satt djupare avtryck i svenskt konstliv än Lena Cronqvist. 2020 siade hon att retrospektiven på Waldemarsudde, hennes största någonsin, skulle bli hennes sista. Synen var på nedåtgående men då kunde hon ändå delta både i urvalet av konst och i hängningen. Bara efter någon vecka kom de snöpliga covidrestriktionerna.
— Det var väldigt tråkigt, jag tror att man fick gå in, men bara ett begränsat antal personer. Det kändes lite absurt att det skulle bli på det där konstiga sättet.
Nu visas "Sex decennier" på Konstakademien i Stockholm med hennes konst från alla tider och i alla genrer.
De många verken är hämtade ur hennes egna förråd. Några är välkända, som "Skyddsängeln" från 2010, självporträttet mot svart bakgrund där en tonårsflicka i röda gummistövlar kramar om en stel och ledsen Cronqvist.
Gammal favorit
Men här finns också ett lekfullt självporträtt med dockor mot en ärtgrön bakgrund som aldrig tidigare ställts ut.
"Ta det piano Hans" heter målningen av kollegan Hans Viksten. En favoritbild som hängt hemma och som hon minns tydligt. Historien bakom är "rolig och lite knepig", berättar hon. Den handlar om när de båda gick på Kungliga Konsthögskolan och festade på Skeppsholmen. Hans Viksten fick inte gå dit för sin fru som gömde hans skor.
— Då travade han iväg i alla fall till Skeppsholmen utan skor. Sedan blev han kvar där ute hela natten och spelade på pianot, men han mådde inte så bra efter det där.
Urvalet har hon haft synpunkter på så långt det gått. Det var också hon själv som tog initiativ till utställningen.
— Jag tänkte, det blir säkert inga fler och det är bäst att passa på medan man kommer ihåg lite, och det är jättefina lokaler här.
Spegel och gorilla
På Waldemarsudde gick hon med stavar, nu blir hon ledsagad av en assistent. Lena Cronqvist känner lustfyllt på sina bronsflickor och konstaterar att glasskivan ännu inte kommit på plats i "Flicka med spegel och gorilla". Hon minns också salarna och är mycket nöjd över att skulpturerna står i den längst in.
Sedan synen försvann gör hon inget nytt.
— Teckna går inte. Alla säger "du kan jobba med lera eller vax" och det är klart att man kan leka, men sedan kan jag ju inte se vad det blev.
Hon saknar att inte längre vara verksam, fast just nu är hon glad.
— Men när allt är hängt och vernissagen varit börjar tråkigheten igen. Man blir sittandes i sin soffa.
