"Det slängdes droger från bardisken"

Efter förra årets succé med boken Vinna hela världen släpper Ace of Base-medlemmen Jenny Berggren sin första soloplatta My Story.

Som en av fyra medlemmar i Ace of Base blev hon stjärna över en natt då Göteborgsgruppen erövrade världen i början av 90-talet.

1991 tog hon studenten och gruppen skrev sitt första skivkontrakt. 1992 låg Ace of Base etta och tvåa på den danska singellistan. Jenny Berggren befann sig i en ny, okänd värld.

– Från att ha sjungit då jag hoppade hopprep skulle jag plötsligt stå och sjunga vid Brandenburger Tor, det var ju en viss skillnad om man säger så. Under flera år med Ace of Base gick jag till en sångpedagog. Jag behövde det för att kunna sjunga, strupen liksom låste sig annars.

Varför blev ni så stora?

– Vi hade en extrem timing och mycket tur. Det fanns ett enormt gap mellan hårdrock och soul, det var helt tomt där.  

Debutalbumet Happy Nation såldes i 23 miljoner exemplar, vilket gör det till världens mest sålda debutalbum.

I dag finns det skivor med ditt ansikte och namn på i runt 60 miljoner hem, hur känns det?

– Det jag är stolt över är när folk berättar att de haft roligt till musiken. Men det som riktigt har rört mig är människor som berättar att de stått i begrepp att ta sina liv, men satt på en av våra plattor och ångrat sig. Det är magiskt, musik är magiskt. Men att bara sälja skivor i sig är ju ingenting om man inte har något att säga, säger Jenny Berggren till Nyheter24.

– Jag kände mig lite som ett av fyra frimärken, det var liksom inte jag. På ett sätt kände jag mig inte så delaktig. Men det är klart att jag är stolt.

Parallellt med turnerandet och spelningarna runtom i världen jobbade hon som konfirmandledare hemma i Sverige under somrarna.

– Det gav mig en mycket mer varaktig boost än musiken.

Framgångarna med Ace of Base satte spår:

– Vi var vana att bli strukna medhårs. Det var ju ett problem att komma hem när man bad tjejkompisarna att hålla ens väska. Man var så van att bli uppassad.

Under sin tid i Ace of Base umgicks hon dagligen med den dåvarande världsartisteliten. En person som hon tycker mycket om är sångaren Bryan Adams, hon beskriver kanadensaren med den karismatiska rösten som ”okomplicerad”.

– Särskilt amerikanska artister kunde vara lite speciella. Allt skulle vara så fint och konstlat medan jag och syrran tog limousine till McDonald’s efter spelningarna.

Det blev många fester och galor. Och det kunde gå vilt till. Barbesök med Emma Sjöberg i Tokyo varvades med vilt festande i USA.

– Det kunde slängas ut droger från bardisken. Jag blev lite rädd att något skulle hamna i min ficka så att jag skulle få problem att flyga hem. Men jag tog aldrig droger, när jag var nitton hade jag jobbat som croupier, så jag hade redan sett vad droger kunde göra med människor.

Albumet My Story beskriver hon som en blandning olika stilar. Dancebeatsen finns där, men också något annat:

– En mer självutlämnande och ärlig stil. Idag känner jag mig mognare och mer lyhörd i mitt artisteri. Det ska bli väldigt spännande att se hur plattan blir mottagen, säger Jenny Berggren.