Vi måste prata om Myllymäkis glow up i Sveriges mästerkock 2024

Sveriges mästerkock är äntligen tillbaka och SOM vi har längtat. 

Jag kan inte riktigt sätt fingret på vad det är men det är verkligen någonting särskilt att titta på folk som tävlar i matlagning. Det är alltså föda det handlar om, bränsle som ska hjälpa vår kropp med cellförnyelse och att kunna lyfta det ena benet framför det andra. 

Men det är också blod, svett, tårar, pengar, drömmar och hopp. 

Just att sitta i soffan efter en lång dag och bevittna någon bryta ihop för att en sås skurit sig eller dra ett segervrål efter att en puré blivit helt perfekt är som att skölja ned en betablockerare och en sobril med ett glas riesling. 

Det gör mig lugn och glad. 

Men nog om mitt blandmissbruk. 

I första avsnittet var det en del bottennapp men också en hel del ess som vi fick se laga mat framför den stränga juryn som ännu ett år utgörs av Tommy Myllymäki, Mischa Billing och Tom Sjöstedt. 

Det är en jägare som bjuder på älg, en ung skakig tjej som inte ännu insett vilken otrolig matlagare hon är. Och sedan har vi lilla Alica som 2014 stegade in i Sveriges yngsta mästerkock och briljerade, men som tio år senare kände för att satsa i tävlingen för vuxna. 

Inte helt otippat var det ju att denna tjej som sist knappt nådde upp till ingredienserna skulle ta sig vidare. 

Men nu till det viktiga här. 

Trots alla intryck i årets nya säsong så läggs fokus detta år på exakt samma sak som förra året. 

Tommy Myllymäkis glow up. 

Förlåt men det enda man känner är ju: "Im having what he's having?"

Vad än Tommy har gjort så är det helt jävla otroligt. Han klär sig helt oklanderligt. Det är stilrent och snyggt men han blir ändå inte "mister trying to hard". Hans klippning, färg och hårstyling är on point. 

Hans frisör förtjänar ett nobelpris? Tror ni att det skulle gå igenom om man skrev in till Nobelkommittén och frågade?

(Har nu fått reda på att han går till @prestonhairsalon).

Han är brun men men inte brun utan sol-brun. Utan som att han typ... sprungit marathon i bergen i ett varmare land? Och ja marathon springer han ju, därav ett marathonlöpar-glow. 

Ni vet, det som händer när blodcirkulationen rör sig snabbare än mig på väg till bolaget en lördag 14.45. 

Det enda som nu satt grillar i ens skalle är vad Tommy använder för parfym (förlåt men jag kan inte släppa att jag sitter och skriver en krönika om detta medan mina kollegor rapporterar om att kriget är på väg) MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA NYFIKEN.

Vad luktar Tommy Myllymäki? Är han en Creed-kille? Xerjoff? Byredo?

Ser jag Tommy på stan kommer jag absolut dra en lans för konsten och fråga honom vilken parfym han använder för det har satt en riktig grill i min skalle. 

Tommy känns också som en kille som i smyg äcklas av folk som byter sängkläder för sällan, vilket då är mer sällan än en gång i veckan. Han skulle hellre blåsa av ena foten med en hagelbrakare än att låna ut sin tandborste och tycker att en löprunda på under en mil är som att "ta en promenad". 

Han känns OTROLIGT tandtrådskompatibel och otroligt Nutella-inkompatibel. 

Oh well, nu ska jag gå och se om veckans Sveriges mästerkock eftersom att detta var det jag satt och funderade på hela avsnittet.