Recension: Quantum of Solace
Bond är tillbaka och råare än någonsin. Filmen är en fartfylld våldsfest.
Daniel Craigs James Bond är vrång och våldsam. Hämndlystet jagar han sitt byte i innovativa jaktscener där inredningen blir tillhyggen i utdragna handgemäng. De få skott som avlossas dödar direkt. Men kameran följer aldrig hur kulan träffar sitt mål utan sugs istället in i Craigs djuphavsblåa hundögon. Rätt in i kaklet och klipp till en omplåstrad Bond som korkar upp en flaska sprit.
Bond saknar sin döda tjej från Casino Royale. Men han biter ihop och gör sitt jobb likt en karl. Och fort går det. Fyra kraschade fordon, några Bondbrudar och en sexsscen hinner agenten med mellan rallyscenerna.
Men det är en väldigt teknikfattig film. Förutom en gigantiskt Iphone till skrivbord i högkvarteret har Bond bara sin mobil och pistol att tillgå. Skurkarna är fulsnygga och använder sig av en realpolitik där avrättningar är en del av jobbet. Deras handlingar bildar konturen till en skrämmande verklighetsskildring där miljöfrågan hamnar i fokus.
Även om den bolivianska diktatorn är klart ondast framkallar den amerikanska ambassadören, som är misstänksamt lik George W Bush-favoriten, John Bolton, störst obehag.
En världspolitisk analys blir inte snyggare så här. Tidningar som försörjer sig på att kränga DVD-bilagor - med fokus på James Bond - lär fortsatt kunna stoltsera med upptrissade siffror på lösnummerförsäljningen.
Skrivet av:
