Vem var Jim Jones egentligen?

En självutnämnd helare och Messias. En amerikansk kommunist. En icke-troende predikant och underklassens befriare. Det var så han började sin resa.

Men i slutänden kommer han för alltid att ihågkommas som huvudmannen bakom världens största masssjälvmord i modern tid den 18 november 1978. När kropparna hade räknats hade 909 människor, varav 276 barn, dött av cyanidförgiftning. Det här är historien om Jim Jones, grundaren till ökända Folkets Tempel.

Han föddes som James Warren "Jim" Jones den 13 Maj 1931 i Crete, Indiana. Fadern, James Thurman Jones,sades vara medlem i Ku Klux Klan, något som Jones ofta lyfte fram i sina antirasistiska tal.

Redan under uppväxten sades han vara "riktigt konstig och besatt av religion och döden". Han studerade grundligt Josef Stalin, Karl Marx, Mahatma Gandhi och Adolf Hitler för att bygga sig en uppfattning om deras bästa och sämsta ledaregenskaper för egen användning.

Han ville demonstrera sin tro på marxismen, men visste att det var omöjligt i kalla krigets USA. Därför använde han sig av kyrkan. Den skulle bli hans förklädnad.

Predikanten som var ateist

I början av 1950-talet grundade han Community Unity Church, som senare skulle bli Peoples Temple Christian Church Full Gospel. Församlingen arbetade till en början för social rättvisa och hjälpte fattiga och missbrukare.

Kyrkan och dess organisation blev en möjlighet för Jones att sälja in kommunismen. Han predikade för människans frihet, jämlikhet och kärlek och uppmanade till hjälp åt samhällets obetydliga medlemmar.

Senare blev hans predikan socialistisk och Jones hånade alltmer den vita kristendomens "hyckleri" som han kallade den. Jones som vid många tillfällen kallade sig själv ateist sa att "kristendomen var den vita mannens rättfärdigande för att förtrycka kvinnor och människor med annan hudfärg".

För att samla pengar till kyrkan sålde Jones till en början tama apor från dörr till dörr. Samtidigt sade han sig vara en helare som mot betalning och medlemskap i kyrkan kunde bota alla slags sjukdomar.

Senare kom det mesta av pengarna direkt från medlemmarna, som ofta lämnade över sina lönecheckar direkt till kyrkan. Folkets Tempel växte sig allt större under 50-talet. Jones talade ofta om integration i samhället. Han kallade Folkets Tempel för "regnbågsfamiljen".

För att leva som han lärde adopterade Jones och hans fru Marceline tre barn med koreanskt ursprung och en med indianskt. De blev det första vita paret i Indiana att adoptera ett svart barn vilket ledde till att Merceline blev bespottad när hon bar på barnet.

"Let my people go"

Under hela 1950- och och början av 1960-talet såg framtiden ljus ut. Folkets Tempel var de svartas och fattigas hopp om framtiden. Stora bussresor genomfördes med medlemmarna som spred budskapet om social jämlikhet och integration i hela USA.

Jim Jones samarbetade med organisationer som Svarta Pantrarna i ett försök att samla liktänkande mot ett gemensamt mål. I sitt tal under ett NAACP-möte skrek han bland annat "Let my people go!" till publikens stora förtjusning. Jones hade blivit de fattigas röst. Aldrig tidigare hade en vit man i USA tagit parti för de svarta. Över 60 procent av hans trogna följeslagare var svarta.

Jones socialistiska tankar gjorde honom till en hjälte i vissa delar av landet. Hans förmåga att tala direkt till folkets svagheter var hans främsta egenskap. Han sades vara en utomordentlig talare som ofta nämnde den utopiska drömmen om en värld fri från rasism och orättvisa.

Men allt kunde inte vara för evigt. Snart började Jones och Folkets Tempel att spåra ur. Efter att ha läst en artikel i Esquire Magazine 1962 reste Jones till Brasilien. Enligt experter var Belo Horizonte i Brasilien en säker plats under ett eventuellt kärnvapenkrig.

Jones, som tidigare talat om att ett apokalyptiskt kärnvapenkrig skulle leda till människans utrotning, ville flytta församlingen till Sydamerika. Jones stannade i Brasilien under en lång tid, men efter att ha hört att Folkets Tempel var på väg att upplösas i USA utan hans medverkan åkte han tillbaka.

Församlingen flyttade i stället till Redwood Valley i Kalifornien efter att staten börjat undersöka Jones olika metoder för att bota cancer och hjärtproblem. Det var i norra Kalifornien som Jones nu skulle skapa sitt socialistiska Eden.

Isolerad sekt med misshandel och sexövergrepp

Jones tid i Kalifornien var hans höjdpunkt. Efter att återigen ha flyttat Folkets Tempel, den här gången till San Fransisco, fick han bland annat inflytelserika titlar i stadsstyrelsen och fick personligen träffa presidentkandidaten Walter Mondale.

Men i San Fransisco började organisationen falla isär i mediernas ögon. Det började bli allt tydligare att Folkets Tempel innanför fasaden var allt annat än en socialistisk organisation.

Folkets Tempel blev allmänt känt som en sekt där Jones, likt en diktator, höll i trådarna. Under 1978 fick Jones reda på att det skulle publiceras en artikel i San Fransisco Chronicle där tidigare medlemmar berättade om den misshandel och det sexuella utnyttjande som pågick i kyrkan.

Innan dessa missförhållanden kom till allmänhetens kännedom flyttade Jones hela sin församling till Sydamerika och Guyana. Mitt i djungeln hade han byggt upp en mini-stad som han döpte efter sig själv. Jonestown var skapat. Utåt kalldes staden för "Folkets Tempels agrikulturella projet".

Jones började bygga Jonestown 1974. Han kallade djungelstaden "ett socialt paradis och en tillflyktsort från medias påhopp", som enligt Jones börjat redan 1972.

Han ville egentligen flytta till Sovjet. Utan framgång. Men han lät sig inte knäckas,"Jag tror att vi är de renaste kommunister som finns" sa Jones och i likhet med Sovjet fick inte invånarna lämna Jonestown.

Nästan omgående började Jones befalla total isolation från omvärlden. Ingen kontakt med icke-medlemmar var tillåten. Jones, som på grund av droger blivit paranoid, började tala om massjälvmord redan innan det fruktansvärda slutet. Han började utveckla en tro där han och hans följeslagare skulle dö tillsammans.

Kallade sig själv för Messias

Rykten började cirkulera i den lilla staden om att Jones sexuellt utnyttjade medlemmar av båda könen. Det skulle enligt Jones vara för deras eget bästa. Han kallade sig själv för Messias och det här var ett sätt för medlemmarna att komma närmare gud.

Många uttryckte sitt missnöje med livet i Jonestown men tvingades kvar. Ingången bevakades av beväpnade män.

När ryktena nådde kongressmannen Leo Ryan bestämde han sig för att besöka mini-staden. Det var en organisation som kallade sig själva "oroliga släktingar", som genom påtryckningar fått upp kongressens ögon för Jonestown.

Besöket blev startskottet till vad som fram till 9/11 var USA:s största dödstal under en dag, som inte berodde på en naturkatastrof.

Skrivet av: