"Svenskarnas bild av Castro är naiv"

– Vi svenskar är naiva. Vi har det så bra här att vi aldrig ens tänkt tanken vad det innebär att inte få ha en åsikt och inte tycka annorlunda gentemot staten. Man ser bara bilderna Fidel Castro väljer att skicka ut till omvärlden och fascineras av dem. Det charmiga landet där alla har det lika bra. Men det är en felaktig bild. Tror ni mig inte? Åk dit och se efter själva. Prata med befolkningen. Fråga bara fruarna och systrarna till de fängslade, "Damas de Blanco", vad som händer med deras män. Då kanske ni börjar förstå hur illa ställt det är.

Det var det sista exilkubanskan Mae Liz Orrego Rodrguez sa till mig när när jag nyligen träffade henne för en intervju. Klockan har hunnit bli mycket när jag tar farväl av Sveriges förmodligen mest högljudda Castrokritiker. Hon har just återvänt till Stockholm från julfirandet i Malmö. Det tog inte lång tid innan vårt samtal om Kuba förvandlades till en debatt om Fidel Castro. Vad annars?

– Castro är en myt, han är machogerillamannen som kom till makten med våld och som trotsat amerikanerna sedan dess. Det är klart att många människor förknippar Kuba med honom. Han har ju trots allt styrt landet i femtio år. Men Kuba är mer än bara Castro. Vi har en kultur. Vi hade en kultur innan Fidel. Vi har en historia som inte enbart handlar om revolutionen.

Flydde förtrycket 1996

Mae Liz Orrego Rodrguez återkommer ofta till ett Kuba utan Fidel Castro. Själv flydde hon landet när hon var 15 år. I dag är hon 28 och har lagt ner sitt liv på att upplysa omvärlden om läget i Kuba. Hennes föräldrar är båda läkare. De är kubanska läkare som representerat den kommunistiska staten runt om i världen. Två framgångsrika läkare som trodde på myten om det socialistiska Kuba. Myten om en bättre plats. Men det var länge sedan. I dag är läget annorlunda menar Mae Liz.

– Jag tillhör dekadensens tid och har bara sett misären. Det som var bra i början och som mina föräldrar stöttade har jag inte sett röken av. Tanken med Che Guevaras ”nya människa” och socialismen ledde inte till något bra. Folket i Kuba har aldrig hört talas om EU eller mänskliga rättigheter.

Castro har nu styrt Kuba i 50 år, trots att kommunismens ärkefiende, USA, befunnit sig endast 17 mil bort.

Har han gjort något positivt för landet?

– Varför är jag här i Sverige? Tror du att jag tycker om kylan? Tror du att det är kul att behöva kämpa för ett jobb med sitt utländska namn? Det är ju självklart att jag vill bo i mitt eget land. Nu kan jag inte det så det är svårt för mig att se att Fidel har gjort något positivt under sina 50 år vid makten. Hans dröm var kanske vacker men han förverkligade den aldrig. I stället gick generationer förlorade och familjer splittrades.

"Kuba mer än bara Castro"

Sveriges utrikesminister Carl Bildt klassar Kuba som en diktatur. Men det finns många fler som ser Kuba med andra ögon, som romantiserar Castros halvt sekel långa regim. Mot den försköningen har Mae Liz kämpat sedan hon satte sin fot på svensk mark. Och kallats för lögnare och cyniker.

– Sverige är besatta av Castro. Media borde ha mer respekt för det kubanska folket. Kuba är inte bara Castro. Det är som att säga att Sverige ÄR Göran Persson.

En av Castroälskarna Mae Liz lyfter fram är Eva Björklund, tidigare ordförande för den svensk-kubanska föreningen. Björklund har bland annat kallat Castroregimen för "Kubas folkvalda regering". Hon kommer att befinna sig i Havana under 50-årsfirandet på nyårsdagen.

– Det finns inget värre än när personer som Eva Björklund kallar mig lögnare. De säger ”kära du, kubaner har det bra, nu får du sluta hitta på saker”. Eva Björklund har aldrig sett det riktiga Kuba. Sverige borde arbeta mer på att föra fram sanningen om Castros regim i stället för låta sig luras av kommunister som stödjer diktaturer.

Men Mae Liz är knappast en duvunge. Just föraktet mot Svensk-kubanska föreningen lever starkt hos henne. För lite mer än tre år sedan kallade hon den nyligen bortgångne nobelpristagaren i litteratur Harold Pinter för "en hycklare och moralisk dvärg...som blivit tyrannernas försvarare". Pinter var medlem i den brittiska motsvarigheten till Svensk-kubanska föreningen.

Vad gör vi för fel i Sverige tycker du?

– Sverige borde arbeta mer på att föra fram sanningen om Castros regim i stället för låta sig luras av sådana som regissören Måns Herngren eller vänsterpartisten Eva Björklund som idealiserar och förskönar den kommunistiska regimen på Kuba. Eller kanske ännu bättre; skit i det här samtalet, åk till Kuba och se efter själv.

På nyårsdagen firar Fidel, Ral och resten av det gamla gardet 50 år sedan segern över Fulgencio Batistas diktatur. De gör det med världens ögon riktade mot sig.

Hur länge dröjer sig namnet Castro kvar på presidentposten?

– Ral var smart. När han kom till makten signalerade han att han ville initiera en dialog. Han kom som en förnyare, men nu nästan ett år senare har inget hänt. Ral lät förhandlingarna rinna ut i sanden, säger Mae Liz som ändå menar att det finns hopp:

–Oppositionen måste organisera sig. Damerna i vitt, journalister, dissidenterna och alla andra missnöjda måste tala med en gemensam röst och kanalisera sin kraft. Men det blir väldigt svårt. Dagens makthavare på Kuba kommer att göra allt för att bibehålla sina positioner så de kan fortsätta skicka sina barn till internatskolor i Schweiz och besitta den ekonomiska och politiska makten.

Det finns de som menar att människorna på Kuba är belåtna med livet och att det är anledningen till att klanen Castro fortfarande finns kvar. Hur mycket sanning ligger i det?

– Tyvärr är det så att Castro lyckats med sin plan. Han har sett till att att bli av med majoriteten av dem som inte stödjer hans idéer. Han har sett till att det kubanska folket ständigt varit hungriga. Majoriteten vet inte bättre därför att de aldrig fått möjligheten till att influeras av nya idéer som motsäger kommunismen. Kuba är ett stort fängelse. Man lever för att överleva, konstaterar Mae Liz bittert.

2003 filmade Oliver Stone en dokumentär med och om Fidel Castro

Skrivet av: