"Björklund tycktes tala direkt från hjärtat"

I kväll var det Jan Björklunds tur att inta scenen i Almedalen. Jag kan villigt erkänna att jag hade ganska låga förväntningar, men redan inledningsvis förstod jag att jag hade haft fel. Björklund levererade vad som förmodligen kommer att vara veckans bästa tal.

Det var en ganska blygsam publik som väntade på Jan Björklund innan han kom upp på scenen. Stämningen var avvaktande - varken positiv eller negativ, bara väntande. På väggen bakom talarstolen hängde en uppdaterad version av den backdrop Folkpartiet blev kritiserat för under förra årets Almedalsvecka. Texten lyder helt sonika "liberalerna". Minuterna innan talet börjar slår sig ett trettiotal Luf:are ner framför scenen - en slags förtrupp till den forne majoren, med ständig beredskap och nära till applåder.

Men Björklund behövde ingen förtrupp för att få applåder, skratt eller jubel. Hans lugna men varierade röst, i kombination med tydliga argument och ett målande språk var fullt tillräckligt för att vinna publikens gillande.

Det är svårt att säga vad som var bäst med Björklunds tal, då det fanns väldigt mycket som var bra. Det som imponerade mest på mig var dock den medvetenhet om formuleringar han visade på. Det kanske bästa exemplet är när han omnämner Villy Søvndal, ledare för Socialistisk Folkeparti i Danmark, som "Danmarks svar på Jonas Sjöstedt". Detta kan tyckas som en liten och obetydlig detalj, men det är både snyggt och genomtänkt.

Genom att uttrycka sig på det sättet får han lyssnarna att haja till, vilket skapar ny energi hos publiken. Samma sak gäller de små, improviserade mellansnacken mellan talets olika delar, och fantastiska återkopplingar som "Det var i gårdagens Europa vi byggde murar - i framtidens Europa bygger vi broar", när han tidigare hade pratat om Berlinmuren.

"Björklund lade väldigt mycket tid på att distansiera sig från Vänsterpartiet"

Björklund tycktes tala direkt från hjärtat. Han hade förvisso med sig ett helmanus men tittade inte ner i det en enda gång. Och när jag efter talets slut gjorde ett ordmoln av texten visade det sig att det Björklunds hjärta vill säga oss är att han är stolt över att bo i Sverige, men att det finns problem som vi måste åtgärda. Just "Sverige" och "Måste" var de mest vanligt förekommande orden, men hela ordmolnet finns att se som bild ovanför texten.

Det finns egentligen bara en sak jag ställer mig lite kritisk till: Björklund lade väldigt mycket tid på att distansiera sig från Vänsterpartiet i allmänhet och Jonas Sjöstedt i synnerhet. Jag förstår att detta går hem i de egna leden, och att just Vänsterpartiet är en naturlig motpol, men jag tror att mindre frälsta väljare kan uppfatta det som lite drygt och elakt. Det är alltid strategiskt osmart att hacka på någon som inte kan försvara sig - risken finns att publiken tycker synd om motståndaren.

Sammanfattningsvis var det en öppen och trevlig Jan Björklund vi fick se idag - en politiker på topp. Detta bekräftades också av att Björklund efter talets slut gick ner från scenen för att mingla med publiken - ett drag som uppskattades av alla närvarande. Det enda undantaget var möjligen hans säpovakter, som med en panik i blicken ställdes inför en säkerhetsteknisk mardröm. Men det var det nog värt.