190 000 unga bor ofrivilligt kvar med föräldrar
Fler än var fjärde ung upp till 27 år bor kvar i föräldrahemmet. Majoriteten gör det mot sin vilja, enligt Hyresgästföreningens stora enkät. Jag får ont i magen när jag tänker på förutsättningarna att vara ung på bostadsmarknaden, säger vice ordförande Ola Palmgren.
Mamma, pappa, ett par tvillingsystrar och en lillebror. En inte jättekonstig familjesammansättning. Men systrarna är 22, och brorsan 19. Familjen bor i en femma på Liljeholmen i Stockholm.
— Jag tycker att det är ganska skönt, man blir curlad lite extra, säger Sophia Axelsson, en av systrarna som bor hemma, med ett litet skratt.
Egentligen hade hon och systern velat flytta hemifrån. Men det känns inte realistiskt, även om de skaffar något tillsammans. Minst en heltidslön skulle behövas. Själv är hon student, och systern jobbar bara halvtid.
— Det är jobbigt att hitta något till rimligt pris. Det är sorgligt att det är så ekonomiskt krävande att hitta något fint.
Vill helst flytta
Kostnaden som åldersgruppen 20–27 har för boendet har ökat rejält, och är i genomsnitt 5 395 kronor. 2021 var siffran 4 404 kronor, visar Hyresgästföreningens undersökning "Unga vuxnas boende", som görs vartannat år.
Kostnaden, tillsammans med svårigheter att få tag på boende, är två bidragande orsaker till att andelen unga vuxna som bor kvar hos en eller båda föräldrar ökat till 26 procent, nästan lika hög som rekordnivån på 27 procent 2019.
Jämför man med det första året som undersökningen gjordes, 1997, är utvecklingen dramatisk. Då bodde 15 procent kvar hemma.
77 procent av dem som bor i barndomshemmet uppger att de helst vill flytta.
— Trots att det byggts ganska mycket bostäder de senaste åren så ser vi ändå att andelen som bor hemma ofrivilligt ökar. Och vad kommer då hända nu, när bostadsbyggandet tvärnitar, säger Ola Palmgren vid Hyresgästföreningen.
Blir "barnsligare"
Philip Hwang, professor i psykologi på Göteborgs universitet, tror att utvecklingen har betydelse.
— I sydeuropeiska länder, där vuxna barn bor hemma länge, så finns ofta en väldig frustration. Det finns ingen plats där man kan få vara vuxen, tillsammans med sin partner exempelvis. Man är hela tiden i någon mening gäst.
Om man hårdrar det blir man på sätt och vis barnsligare.
— Inom psykologin pratar man om utvecklingsuppgifter, och en sådan viktig är att skilja ut sig från sina föräldrar och att kunna stå på sina egna ben, det är något som fördröjs på ett väldigt påtagligt sätt av att bo hemma.
Sophia Axelsson håller till viss del med.
— Jag känner mig lite yngre än vad jag är. Men jag känner ingen rush att bli vuxen heller.
