Unga delar inte bild av utbredd psykisk ohälsa
Vi matas med nyheter om barn som mår allt sämre inuti. Men larmen till trots – allvarligare psykisk ohälsa har inte ökat uppenbart bland unga över tid.I medierna skapas en bild av en utbredd psykisk ohälsa bland unga som inte stämmer, säger forskaren Anette Wickström.
De flesta skolbarn i Sverige svarar att de känner sig nöjda med livet.
11-åriga pojkar är mest nöjda, 93 procent, och 15-åriga flickor är nöjda i lägst utsträckning, 77 procent.
Andelen skolbarn som uppger att det känner sig nöjda med livet har legat stabilt sedan frågan började ställas 2001.
Det är samtidigt vanligt att uppge psykiska och somatiska besvär, till exempel irritation/dåligt humör, sömnsvårigheter och huvudvärk.
Bland 15-åriga flickor uppgav 62 procent att de haft återkommande psykiska eller somatiska besvär. Bland 11- och 13-åriga pojkar var andelen 30 procent.
Allt detta ska dock inte tolkas som psykisk ohälsa, enligt forskare som tittat närmare på resultaten. I många fall handlar det istället om vardagliga problem kopplade till exempelvis stressiga perioder i skolan eller bråk med kompisar.
Källa: Folkhälsomyndigheten och DN
Det är en nyhet som många hört förr – Bris släpper sin årsrapport och budskapet är att samtalen fortsätter öka. Förra året hade hjälplinjen 32 procent fler kontakter, totalt nästan 42 000 samtal. Särskilda ökningar noteras för sexuella övergrepp, självmord och ätstörningar.
Men frågan är vad samtalsutvecklingen egentligen säger om hur barn mår i dag. Mer djupgående undersökningar ger en annan bild – allvarligare psykisk ohälsa bland barn har enligt flera rapporter inte ökat sedan millennieskiftet, vilket bland annat Mind rapporterat om.
De allra flesta barn (runt 85 procent) uppger stabilt över tid att de är nöjda med livet, enligt Folkhälsomyndigheten.
"Problematisk bild"
Det har skapats en offentlig berättelse om en kris och skenande psykisk ohälsa bland barn och unga som är problematisk, konstaterar Anette Wickström, biträdande professor vid Linköpings universitet, som forskar om barns och ungas perspektiv på psykisk hälsa.
— Det Bris rapport handlar om är en grupp med mer djupgående problem. Men i medierna skapas en homogen och kontextlös bild av en utbredd psykisk ohälsa bland barn och unga som inte stämmer, och som många ungdomar inte heller känner igen sig i, säger hon.
I sin forskning har hon och hennes kollegor uppmärksammat att det som kallas för psykisk ohälsa hos barn ibland kan handla om vardagliga problem.
— Det finns många unga som har svåra och mer genomgripande problem, men det finns också en grupp som ger utslag för psykisk ohälsa i undersökningar men som i grunden mår bra, säger Anette Wickström.
Ångest får ny mening
Bris anger att en orsak till att samtalen ökar kan vara att man ökat sin kapacitet att ta emot samtal genom att ha öppet dygnet runt. Det kan också förklara att samtalen i viss mån handlar om allvarligare problem – på natten kan dessa kännas ännu tuffare att hantera själv.
Det framgår samtidigt inte tydligt hur stor del av samtalen som rörde mer vardagliga bekymmer. Men en klar majoritet har sammantaget kategoriserats inom sådant som skola, vänner, att vara ung, kärlek och stress.
Anette Wickström konstaterar att alarmistiska budskap om unga som mår allt sämre kan få negativa konsekvenser.
— Vardagliga erfarenheter kan börja uppfattas som hälsoproblem. "Jag mår jättedåligt när vi har fyra prov den här veckan", och så kan det tolkas som psykisk ohälsa när det egentligen handlar om hur skolan organiserar provschemat. Begrepp som ångest och depression får också en ny mening, säger hon.
Risken är att det blir en snedvridning åt behandling och medikalisering.
— En del behöver hjälp inom vården, andra behöver kanske snarare hjälp med konflikthantering, att sortera skolarbetet över terminen och så vidare, säger Anette Wickström.
Ingen uppenbar ökning av våld
Bris betonar även att antalet samtal om våld, övergrepp och kränkningar eskalerat, vilket enligt hjälplinjen ger en indikation om att allt fler barn kan vara utsatta.
Den senaste nationella kartläggningen av våld mot barn, från Stiftelsen Allmänna Barnhuset 2016, visade dock ingen uppenbar ökning av barnmisshandel. Däremot var det klart färre som uppgav att de utsatts för fysisk misshandel i hemmet jämfört med på 1990-talet. Även psykisk misshandel minskade något jämfört med 2011.
Vad som skett efter 2016 är samtidigt oklart, en ny nationell kartläggning är på gång.
Det är också svårt att säga om våld mot barn ökat under pandemin, vilket var en farhåga. Än så länge saknas säkra siffror, enligt Barnafrid vid Linköpings universitet, som har ett regeringsuppdrag att ta fram kunskap om våld mot barn.
Brottsförebyggande rådets skolundersökningar visar ingen ökad utsatthet för brott som misshandel, stöld, hot och rån bland niondeklassare sedan 2015.
Vad gäller sexuella övergrepp ökar andelen flickor och pojkar som uppger att de utsatts något över tid. Men andelen som rapporterar att de utsatts för grövre övergrepp, det vill säga penetrerande våld, har varit relativt stabil sedan början av 2000-talet, enligt Allmänna Barnhuset.
Unga vill prata känslor
Att barn och unga vill prata om hur de har det kan i själva verket vara något positivt, säger Anette Wickström.
— Barn och unga vill ha stöd i att hantera sina liv och de uppfattar att de kan och får prata om sina bekymmer och svårigheter och även existentiella frågor. Många är också vana att diskutera hälsofrågor, både med vänner, vuxna och på internet.
Men barn och ungas berättelser visar också att vi lever i ett komplext samhälle, där unga möter mycket som är svårt att förhålla sig till.
— Det kan vara saker på sociala medier, betygssystemet. Pressen i samhället på att lyckas är stor. Det vill unga prata om och de vill också ha stöd från vuxna omkring sig. Men om vi börjar tolka detta som att alla unga lider av psykisk ohälsa då stänger vi av möjligheterna att lyssna på ungas frågor – och framför allt att komma vidare i vad de behöver.
