Axel spelade bort allt på 18-årsdagen

Axel är 23 år och har en 1,4 miljoner kronor i skuld.

— Det är svårt att betala av. Jag lever med löneutmätning, men skulden växer, säger han.

Lockelsen till spel väcktes redan som liten vid de enarmade banditerna på Finlandsfärjan. Som tonåring spelade han lajvpoker, i ett konto han i hemlighet skapat i sin pappas namn.

När han väl blev myndig kunde han skapa konto i eget namn, och spela bort födelsedagspengarna, och även sitt första sms-lån.

— Det var stress och skam, man ville bara försvinna. Å andra sidan, de pengarna vann jag väl tillbaka några dagar senare, det var då de sjuka kickarna kom.

Spelberoendeföreningar, företag och rapporter pekar på att spelmissbruket generellt är relativt konstant, men att andelen unga som spelar och får problem växer.

Sökte kickar

Axel, som bor i Norrland och egentligen heter något annat, upplever själv att han har en beroendepersonlighet och har även haft problem med alkohol och droger. Förra året sökte han hjälp och har under behandlingen reflekterat över varför och landat i att det handlar om ångestflykt och kicksökande.

Ibland gick det bra. Axel minns sitt 2022, där vinster bekostade resor till Florida, England och Italien.

— Men man är stressad som spelare hela tiden. De där resorna betyder inte så mycket i efterhand med tanke på hur jag mådde.

— Under det året kunde jag ha 150 000 på kontot ena dagen, och en tia nästa. Det farliga är att man tror att man kan spela sig ur problemen. Det tror inte en alkoholist.

Spelandet gjorde att han isolerade sig, och han uteblev från familjesammankomster. Men när krediten var maxad vände han sig till familj och vänner, med lögner och manipulation fick han dem att ge honom pengar.

— Jag spelade varje vardag och fick kickar dygnet runt, året om. Det var spel på vardagar och supa och droger på helgerna. Till slut kraschade jag, kunde inte betala hyran och sade till morsan att jag behövde hjälp.

Mår bättre

Behandlingen har gett resultat. Han känner sig lugnare nu, kan sova om nätterna, har rutiner och fungerande relationer. Han beskriver det som att han har hittat en annan sinnesro.

— Jag blir aldrig fri från det här. Jag har inställningen att den här sjukdomen kommer att leva inuti mig. Det har jag accepterat. Men nu har jag hittat verktyg för att kunna hantera det, men det gäller fortfarande att kunna hålla i mina sunda rutiner.