Riset ska påminna om Jesu lidande på korset men har sedan blivit en ren dekoration. Arkivbild.
Riset ska påminna om Jesu lidande på korset men har sedan blivit en ren dekoration. Arkivbild. - Foto: Martina Holmberg / TT

Därför kommer påskharen med äggen

Ägg, godis och påskris. Påskhelgen är full av traditioner och precis som många högtider bygger de på en salig blandning av nytt och gammalt.


Påsken är en kristen och judisk högtid men precis som julen innehåller den en hel del traditioner som inte har med religion att göra.

Att vi sätter i oss en massa ägg har delvis en koppling till religionen. Under den katolska tiden i Norden var det förbjudet att äta ägg under fastan. Att äta ägg på påsken markerar en brytpunkt och symbol för Jesu uppståndelse.

Men det var också runt påsk som hönorna började värpa efter vintern och det fanns tillgång till ägg igen.

För många var ägg också en lyxvara och gavs som en fin gåva just till påsk. Äggen färgades när de kokades med växter av olika slag. Vid sekelskiftet 1900 blev det vanligt med speciella äggfärger och att ge skalet glans med fläsksvål.

Påskharen och tuppen

Idén om påskharen kom till Sverige i slutet av 1800-talet från Tyskland, där de vuxna sedan 1600-talet skämtade med barnen om att påskharen gömde ägg som den värpt. Men påskharen fick aldrig samma genomslag här som i andra länder. Här behöll påsktuppen den större rollen.

Påsktuppen stoltserar ofta med sina hönor och kycklingar på påskägg och påskkort, som blev vanligt att skicka omkring sekelskiftet 1900. Tuppen kommer från den kristna påsken. ”Förrän hanen gal, ska du tre gånger förneka mig”, sade Jesus till lärjungen Petrus under den sista måltiden.

Påskris fluga på 1950-talet

Färgglatt påskris är ett tydligt exempel på hur kristet arv och folkliga inslag blandats. Till en början användes ris för att piskas med under veckan innan påsk, det som kallas stilla veckan, för att påminna om Jesu lidande på korset. En bit in på 1900-talet blev det vanligt att smycka riset som tagits in i hemmet med färggranna fjädrar och annat påskpynt. Riktigt poppis blev det under 1940- och 50-talet.

Traditionen kommer sig av tron att skärtorsdagen var den dagen då häxorna flög till Blåkulla och träffade djävulen. Redan på 1800-talet tror man att främst ungdomar klädde ut sig till påskgubbar och påskkärringar och gick runt bland gårdarna, skrämde barn och betedde sig ganska stökigt.

Under 1900-talet togs traditionen över av mindre barn som delar ut påskkort och samlar godis. Påskkärringsutstyrseln tog en mer gullig form av blommiga sjalar om huvudet och målade fräknar. Men kvasten har hängt kvar och påminner om hur häxorna tog sig till Blåkulla.

Källa: Nordiska Museét, Historiska museet

Rättelse: I en tidigare version fanns en felaktig förklaring om Judas och tuppens koppling till påsken.

TT
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!