Myt om svenskars och italienares viftande sann
Att italienare gestikulerar mer med händerna när de pratar än vad svenskar gör är en välkänd myt. Nu pekar en studie på att det är sanning.
Det är en stereotypisk bild som de flesta känner igen - att sydeuropeér viftar med armarna och rör mer på händerna när de ska berätta något än vad stela nordbor gör. Och en liten studie från Lunds universitet säger inte emot.
— Det mest förvånande är inte skillnaden i antal gester utan att det var en så stor skillnad i vilka typer av gester som personerna gjorde, säger Maria Graziano, docent vid språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet och studiens försteförfattare.
I studien fick 12 italienska och 12 svenska försökspersoner titta på ett klipp ur en animerad film om pingvinen Pingu. Personerna fick sedan återberätta vad de sett för en annan person. Forskarna filmade och analyserade personernas gester.
Andra sorts gester
Per 100 ord som sades så gjorde italienarna i snitt 22 gester medan svenskarna gjorde 11. Men svenskarnas gester skilde sig också markant från italienarna.
— Svenskarna använde framförallt beskrivande gester. Om de pratade om pepparkaksbak visade de en rörelse som illustrerar att man kavlar, pratar de om en julgran satte de ihop fingertopparna och visade en spetsig form, säger Maria Graziano, som själv är italienska.
Bland de italienska deltagarna var det framför allt det som kallas pragmatiska eller abstrakta rörelser som användes. Det kan vara att sträcka fram händerna mot den som lyssnar med handflatorna uppåt en signal om att "detta är viktigt", snarare än visa det som sägs. Hos italienarna utgjorde sådana gester 61 procent, hos svenskarna bara 20 procent.
Gester del av språket
— I nästan alla kulturer så används händerna för att gestikulera när vi berättar om något och vi gör det även när ingen ser, som när vi pratar i telefon, säger Marianne Gullberg, professor i språkvetenskap vid Lunds universitet och medförfattare till studien.
Marianne Gullberg säger att de dragit sig lite för att göra den här studien eftersom de inte vill förenkla och sprida bilden av stereotyper.
— Men samtidigt vill vi visa att när vi berättar en historia, eller talar i allmänhet så använder vi gester, vare sig vi är italienare eller svenskar. Tal och gester hänger ihop och är en del av vårt språkbruk.
Studien är publicerad i tidskriften Frontiers of Communication.
