Bodström - en bättre författare än politiker
KRÖNIKA. Eric Rosén är chockad och förundrad över den senkomna och omotiverade hajpen av den gamle justitieministern.
När Thomas Bodström nu, i nya boken, bjuder på några småsaftiga uttalanden om tidigare kollegor, ”avslöjanden” om maktspel och recensioner av politiska skribenter varierar reaktionerna. Samtidigt som många framför allt nyfiket läser vad som sagts, skvallrats och tyckts drar andra slutsatsen att Thomas Bodström saknas i svensk politik. Vi läser hur Bodströms resonemang om kriminalvård och flyktingpolitik borde lyssnas på. Några går till och med så långt att de säger att han – inte Håkan Juholt – borde tagit över som partiledare efter Mona Sahlin.
Det är rent ut sagt löjeväckande att seriösa personer skriver och säger såna saker.
Thomas Bodström var i bästa fall en hyfsat charmig politikersnubbe som lockade röster genom att ge ett trevligt och vanligt – men lagom auktoritärt – intryck.
I sämsta fall var han en anti-intellektuell politiker tom på analys och sammanhang, raka motsatsen till den kunskaps- och forskningsbaserade politik vissa krafter inom socialdemokraterna kämpat länge för att ge ökat genomslag.
Förnyelse enligt Bodström är att ”bekämpa jantelagen”, ”lägga ner” falangstrider och byta namn på Socialdemokraterna. Det är väl okej som kommentarer i en bok men närmast skrattretande när det lyfts upp som politik värd att ta på allvar och arbeta utifrån.
Få svenska politiker har som Thomas Bodström så obekymrat om integritet och respekt för den enskilde gillande klubbat igenom och accepterat övervakningslagar mot vanligt folk, avlyssningslagar, ”superfängelser” med oklara förtjänster och andra rätt slarvigt genomtänkta inskränkningar av rättssäkerhet och samhälle.
Thomas Bodström var en bättre fotbollsspelare än han var en politiker. Bodström är också möjligen en bättre författare än han var politiker.
Att han nu, ett par riktigt dåliga deckare senare, skulle vara vad socialdemokraterna saknar eller kommer att sakna, vet jag inte vad det betyder.
Kanske handlar det bara om att vissa politiska skribenter vill hålla mungiporna uppe på den sista som tar dem på allvar.
