Torborg Chetkovich jobbade för Veolia (tidigare Connex) när de var ansvariga för driften av tunnelbanan i Stockholm. När kinesiska MTR tog över satt hon plötsligt på vd-stolen där - och stämdes av Veolia för att ha tagit med sig kritisk information från det ena företaget till det andra i samband med upphandlingen, som är värd upp till 36 miljarder kronor på 14 år.
Nu har hon slutat också på MTR (och tagit över vd-sätet på statliga Swedavia). Hon jobbade bara ett halvår för MTR. Ändå fick hon över en halv miljon i bonus för sin till synes rätt begränsade insats. En hög summa för nån som tar på sig ett av det viktigaste uppdragen i ett stort företag för att sedan hoppa av efter bara sex månader. Att MTR i Sverige dessutom gick med förlust samma period gör bonusen ännu märkligare.
Som operatör har MTR fått en hel del kritik och kollektivtrafiken i stort är alltid omdebatterad. SL dras med ett underskott på över en halv miljard och priset på månadskortet kommer snart att höjas med 100 kronor – tre chipspåsar - som vi alla hört. Torborg Chetkovichs bonus räcker till 16 860 chipspåsar.
Det är väldigt mycket chips.
Tågen är emellanåt i uselt skick. Förare varnar anonymt för att ”det bara är en tidsfråga innan ett tåg trillar av Skanstullsbron” och facket larmar regelbundet om brister i säkerheten. Slitna bussar skenar på Slussen och är nära att döda ett antal människor. Samtidigt byggs tunnelbanan i princip inte ut alls. Däremot satsas stora pengar på korta och onödiga spårvagnssträckor mitt inne i stan (illa byggd konstruktion dessutom, vilket gör att det skakar och låter på en orimlig nivå i nya NK-expressen).
Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (m) har dessutom gett dyra uppdrag till nära kompisar utan att göra en offentlig upphandling. Han har känt till omfattande och dyrt fakturafusk (mellan Busslink och SL) utan att agera.
Huvudstadens kollektivtrafik omsätter en vansinnig massa pengar och många företag är inblandade i olika delar vare sig det gäller drift, underhåll eller försäljning i godisautomater.
Ingenting verkar välskött men överallt finns folk som tjänar grova pengar på märkliga sätt. Stockholms kollektivtrafik känns mer och mer som något hämtat ur The Wire, serien där korruptionen i samspelet mellan offentligt och privat blivit en sport. Om Christer G Wennerholm i så fall är Stockholms Clay Davis låter jag vara osagt. Men det är mycket som luktar fränt i tunnelbanesystemet, inte bara Slussens slitna fettavskiljarsystem, och rätt många tycks vinna rätt mycket på den enorma apparat kollektivtrafiken utgör. Den vanliga resenären och skattebetalaren är tyvärr inte en av dem. Men hon står för notan.
Baltimores och The Wires Clay Davis:
