Ali Mansouri - Inlåst i 89 dagar i väntan på utvisning

45 minuters kollektivtrafik från centrala Stockholm, i ett industriområde i Märsta, ligger Migrationsverkets förvar. En vakt möter upp Nyheter24 i en reception med beiga dammiga väggar. Han låser upp en av två säkerhetsdörrar.

Ali Mansouri är förvarstagen sedan 89 dagar tillbaka

Att vara förvarstagen är ungefär samma sak som att sitta fängslad. Enda skillnaden är i princip avsaknaden av cell och att en fånge längtar efter att tiden ska gå ut, medan en flykting vill att klockan ska stanna. Förvarstagen är man i väntan på utvisning. En utvisning som kan komma när man minst anar det, exempelvis som en väckning klockan sju på morgonen.

Ali Mansouri har varit med om två utvisningsförsök, som båda stoppats i sista stund.

Den 27-årige iraniern tar emot oss i ett besöksrum på omkring 20 kvadratmeter. En kortlek ligger halvt utspridd på golvet, en trött gunghäst står stilla. I soffan, som ska se ut att vara i skinn, sitter Ali Mansouri. Han reser sig upp, hälsar med ett trött handslag och sätter sig ner.

För någon som aldrig tidigare pratat med någon som är riktigt djupt deprimerad så skapas nu en klar bild av vad det innebär. Det innebär bland annat att inte ens orka lyfta huvudet.

Torterades för sin yttrandefrihet

Ali var 21 år när han greps i hemstaden Ahvaz i sydvästra Iran. Han var med och anordnade en demonstration i protest mot den iranska regimen som i åratal förtryckt hans befolkning. Ahvaz är ett område som är rikt på naturtillgångar som olja och gas, men ändå är befolkningen utfattig.

– Vi anordnande fem demonstrationer runt den perioden, i den sista, femte och största blev jag tillfångatagen, berättar Ali.

Han kan svenska, bra mycket bättre än många andra som varit i Sverige längre än Alis fyra år. Men vi har ändå en tolk. Det luktar instängt i rummet, föga förvånande eftersom att det helt saknar fönster.

Han berättar om att han tillhörde en politisk organisation som arbetar genom att sprida information till det iranska folket. En av Alis uppgifter var att trycka upp budskapen på flygblad och dela ut.

När demonstrationen var i full gång kom plötsligt civilklädda poliser fram och började attackera demonstranterna.

– Det var en fruktansvärd scen där de besköt och mördade människor på plats. De attackerade mig och slog mig. Flera personer hoppade på mig och slog mig tills jag blev medvetslös.

Han pratar med sänkt huvud, orden kommer knappast i ett fritt flöde, snarare stötvis.

I två månader och femton dagar blev han konstant utsatt för tortyr

– Ibland blev jag utsatt för vattentortyr, ibland kunde tre, fyra personer hoppa på mig och slå mig med specialtillverkade betongliknande verktyg. Det verkade inte ha någon betydelse för dem vad de gjorde, det var uppenbart att de gjorde det för att döda.

Han demonstrerar hur han blev bunden i ben och fötter och upphängd mellan två stolar så att han hängde upp och ner. Efter det turades de om att slå på honom.

Mutade till sig en permission och flydde till Sverige

Efter två månader och femton dagar lyckades Alis föräldrar, med en större summa pengar, muta till sig så att Ali fick komma ut på femton dagars permission.

Han åkte då till sin farfar i Teheran - där han fick en kallelse till domstolen med besked från advokaten som meddelade att domen i värsta fall skulle leda till döden.

Han gick under jorden och lyckades till slut hitta en smugglare. Efter två dagar i bergen bland skorpioner och ormar så lyckades de ta sig över gränsen till Turkiet, och sedan vidare till Sverige.

Stockholm – Teheran den 26 augusti

Han kom till Sverige 2007 och levde här i fyra år, fram tills den 19 augusti 2011 då han kallades till polisstationen där en man från gränspolisen mötte honom med en flygbljett.

Ali fördes till det slutna förvaret i Märsta. En vecka senare blev han väckt sju på morgonen och förd till Arlanda. Strax innan planet skulle lyfta kom beskedet - utvisningen hade stoppats.

Tack vare protester - och pilotens beslut att vägra flyga planet med Ali ombord - fördes han tillbaka till förvaret.

Andra utvisningen

Den 23 september var det dags igen. Utan att någon meddelats, varken advokat eller Ali själv.

– Jag fick inte ens tillstånd att packa mina saker, de satte på mig handfängsel direkt.

I ett litet privatplan, tillsammans med tre poliser flögs han till Amsterdam, där han gjorde allt han kunde för att kämpa emot.

– I 20 minuter försökte de få på mig bältet där man sätter fast handfängsel. Fem personer kämpade med att binda fast mina händer och fötter och ta mig ombord på planet.

Han visar en hand som fortfarande värker.

De övriga passagerarna gjorde motstånd, sa ifrån och vägrade sätta sig ner. Piloternas försök att få ordning i planet misslyckades. Till sist gav de upp och bad poliserna att ta av honom från planet.

– Den 23 september räddade de iranska passagerarna mitt liv, säger han.

Vågar knappt tänka på framtiden

Trots att Ali sedan barnsben velat kämpa mot orättvisor för sitt folk; ”jag drömde om att bli rik så att jag kunde hjälpa alla fattiga” så var han en glad kille. En kille med spretiga framtidsdrömmar – han ville bli läkare, pilot eller mekaniker, och hoppades precis som många andra få chansen att studera.

Syret i besöksrumet var lågt redan från början. Mot slutet av intervjun är det nästan obefintligt. En ny eller kanske gammal sida av Ali börjar smyga sig fram. Vi kommer in på Sverige, vad som är bra och vad som är dåligt.

– Ett av mitt livs bästa minnen kommer härifrån. Det är från sommaren som gick. Jag och en kompis var på Gröna Lund och satt och pratade och drack öl. Så plötslig började folk skrika och vi märkte att något var på gång.

Han går över till att prata svenska. Förklarar hur han som liten lyssnade på kassettband och diggade till Bryan Adams. Samme Adams som visade sig vara på Gröna Lund just den sommarkvällen som Ali och hans kompis var där.

– Jag förstod att det verkligen var han när han började spela ”Summer of 69”, jag kunde inte tro att det var sant!

Går den tredje utvisningen i lås så kan sommarens konsert ha varit den sista som 27-åringen upplevt. Han vill inte spekulera om framtiden. Han vet att han vill lära sig språk och jobba, men vågar inte hoppas på någonting.

Just nu pågår vardagen i Migrationsverkets lokaler och en utvisning kan komma vilken dag som helst. I dag eller i morgon kan vara Ali Mansouris sista dag i Sverige. Han är bara en av många i en liknande situation - där asylskälen inte anses tillräckliga trots att många menar att de riskerar att dödas om de återvänder till sina forna hemländer.