Hanna Fridén: "Därför tror de att vi förespråkar mansslakt"

KRÖNIKA. Hanna Fridén om att en pjäs om mansslakt inte är detsamma som att man är positiv till mansslakt.


Pjäsen om SCUM-manifestet som satts upp för gymnasieungdomar har kritiserats vilt den senaste tiden. Människor vill mena att man hyllar mansslakt. Precis som tidigare tillfällen när något som är knutet till en feminist har skattefinansierats och kritiserats med orden: ”Detta skulle man aldrig göra om det var en man, det här är mansförnedring” så har vi som är intresserade av kultur avfärdat det med ett skratt för att vi anser är det är lustigt hur okunniga folk är inom området.

Jag inser nu att det här är fel. Den här nonchalansen inför människors okunskap inom kultur och deras ilska mot vad de tror är norm har nu lett till att kvinnorna bakom pjäsen har blivit utsatta för hot om våldtäkt och mord. Vi borde inte ha avfärdat människor som trodde att man hyllade mansslakt. Vi borde ha berättat för dem hur kulturen ser ut och försäkrat att man inte hyllar en människas budskap för att man uppskattar en bok eller pjäs om dem.

En av de mest lästa böckerna i vår historia är Mein Kampf. Mängden kultur - böcker, dokumentärer och filmer - som görs om Hitler och andra världskriget konsumeras i extrema mängder. Men folk är inte nazister för det.

En av de mest hyllade böckerna inom kulturen är Lolita av Nabokov. Boken skildrar en medelålders man som sitter i häktet efter ett mord. I boken berättas det om hur han äktar en änka för att komma hennes tolvåriga dotter nära. Även om man inte läst boken är det omöjligt att missa hur starkt avtryck den gjort inom fin- och populärkulturen. Om vi skulle se på hyllningar av Lolita på samma sätt som många människor bedömer SCUM-manifestet skulle vi anklaga hela kulturrörelsen för pedofili.

Men det mest talande exemplet på hur fel det är att påstå att enbart kultur som är knutet till kvinnor och feminister skattefinansieras och hyllas är ingen annan än Markis de Sade. Han var en fransk aristokrat, revolutionär, författare och filosof och är en av de mest hyllade inom filosofin och kulturen. Han skrev ett flertal böcker om spysex, sodomi, penetrering med krucifix och extremt våldsamma övergrepp gentemot kvinnor. Han levde detta liv och förespråkade detta i sin filosofi.

Inom kulturen hyllas människor som tar avsteg från rådande norm. Det är väldigt ofta äcklande, upprörande och får folk att känna starka känslor som hat och avsky. Konstens och kulturens roll har alltid varit att utmana och uppröra. När folk ser på SCUM-manifestet och tror att Valerie Solanas hyllas för sina gärningar, eller att det bara är folk som hon som porträtteras med skattemedel så har de fel. Den senaste pastischen på Sodoms 120 dagar av De Sade gavs ut för några år sedan och kostade inte mindre än 200 000 av skattebetalarnas pengar. Just nu, samtidigt som SCUM-manifestet går som pjäs, går också en pjäs baserad på en av De Sades böcker. Han hyllas i kulturen, han efterlevs inom kulturen och många har inspirerats av hans filosofi. Men kulturen anklagas inte för att vara för övergrepp mot kvinnor för det.

Det här dras inte heller upp som tidningsrubriker. Bland Nabokov, Hitler, De Sade och de mängder av porträtt som görs av seriemördare eller andra som känner ett extremt hämndbegär mot en viss grupp är Valerie Solanas nästan ensam kvinna i sammanhanget. Men SCUM-manifestet blir tidningsrubriker, det är vad folk ser och börjar tro på, speciellt när till och med debattörer glömmer bort vad som annars är norm inom kulturen och framställer en felaktig verklighet av hur kulturen ser ut. För att inte nämna hur fel och farligt det blir när man tror att människor förespråkar de här människornas manifest bara för att de uppskattar boken eller hyllar en pjäs om den.

/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!