"Kvar stod ett gäng nazister och såg ensamma ut"

Redan under den tidiga förmiddagen spärrades Västra torget i Jönköping av efter det att polisen hittat ett misstänkt föremål på platsen. Ett föremål som de senare sprängde, med en våldsam 
smäll som faktiskt fick även mitt bröst att hoppa till en aning.

Sedan kunde de nazistiska demonstranterna försenade tåga in och ta plats.

Väl på torget var det enda som hördes motdemonstranternas slagord. Dels för att de faktiskt var mångdubbelt fler än anhängarna till Svenskarnas parti. Dels för att de sistnämnda hade stora problem med att få sitt ljudsystem att fungera. Ett problem som skulle återkomma senare under dagen.

Till slut lyckades de dock få fart på mikrofonerna och organiserade sig i ett tämligen rakt led innan de traskade iväg från torget. Men först passade de på att trampa på en EU-flagga för att visa att de inte direkt är förtjusta i den europeiska unionen. Även deras tycke för flaggor skulle återkomma under dagens gång.

Samtliga tyckte att jag var i vägen

De skulle återkomma till Västra Torget nästan två timmar senare efter en kort promenad genom Jönköping under vilken de tvingades stanna vid ett flertal tillfällen och färdplanen fick även läggas om flera gånger. 

Under de två timmarna fick de hästbajs kastat mot sig, knallskott flög genom luften och det kastades även bland annat apelsiner mot det nazistiska tåget. Liksom enstaka flaskor.

Men mest av allt motarbetades SvP av passiva protester där motdemonstranter helt enkelt satte sig ned i marschvägen och vägrade att flytta på sig för de ridande poliser som skulle se till att nazisterna överhuvudtaget kunde ta sig fram genom Jönköping. 

Själv befann jag mig under nästan hela marschen i linje med täten av det nazistiska tåget, nära den kostymklädde partiledaren Stefan Jacobsson. En position mellan poliser, motdemonstranter och nazister som medförde att samtliga tyckte att jag var i vägen. Men överblicken över den utstakade demonstrationsvägen och täten av tåget var god. 

Även risken att få hästbajs i håret var stor, vilket jag även fick känna på.

På varje plats där det kunde finnas en motdemonstrant fanns det en

Jag fick också en bra syn över vilka det egentligen var som kantade gatorna i centrala Jönköping. Man kan kalla det för en vild blandning, en mix som krossar den gamla myten om att det bara är vad som märkligt nog kallas för ”professionella demonstranter” som bryr sig.

I Jönköping brydde sig många. Gamla som unga. Och vad de allra, allra flesta sysslade med var ett avståndstagande utan våld. På varje plats där det möjligtvis kunde befinna sig en motdemonstrant verkade det också finnas en. I fönster, på tak, bakom grindar. Ett antal maskerade men större delen människor som kan antas vara vanliga Jönköpingsbor. 

När tåget passerade Sofiakyrkan, som under hela marschen varningsringde i kyrkklockorna för första gången sedan andra världskriget, var det fullständigt fullproppat med folk som visade sin avsky mot de nazistiska demonstranterna. Redan innan nazisterna överhuvudtaget hade anlänt samlades ett stort antal människor för en ekumenisk gudstjänst.

Partimedlemmarna skyddades förutom av ett väldigt stort antal poliser även av ”funktionärer” från det egna partiet utrustade med sina sedvanliga sköldar. Lite senare, strax efter att tåget passerat kyrkan, skulle de återigen visa upp sin fascination för flaggor genom att brutalt misshandla en motdemonstrant med ett flertal slag mot dennes huvud. 

Detta efter att hen lyckats få tag på en av de svenska flaggor som demonstranterna bar med sig. Nazisten som stod för våldet försökte, med hjälp från sina partikamrater, ta sig tillbaka in i tåget men det visade sig att poliser är bättre på dragkamp än nazister och mannen greps.

Partiledaren vansinnig på polisen

Trots att motdemonstranterna gjorde sitt bästa för att få stopp på tåget skulle de sent om sider lyckas ta sig tillbaka till torget där en stunds väntan tog vid. Dels för att det antagligen var nödvändigt eftersom att det tar tar lite på krafterna att gå i nästan två timmar, vilket även jag kände av trots ideliga stopp, och dels för att nazisterna återigen hade problem med att få ljudet att fungera.

Till slut fick de dock ordning på problemen och en talare kunde bland annat berätta om hur oerhört ondskefulla Bilderbergergruppen är. Samme talare var mycket upprörd över att bli kallad nazist. Sedan förklarade han att partiet ju bara vill "bevara de västerländska generna".

Sedan snattades ytterligare en flagga från nazisterna och tumult uppstod. En händelse som ledde till bråk med poliserna och en av nazisterna skadades också, antagligen efter ett batongslag.

Partiledare Jacobsson blev fullständigt vansinnig. Han passade på att helt och hållet såga de poliser som under dagen skyddat honom och hans partikamrater innan han gick. 

Samtidigt gick Jönköping vidare i livet och större delen av motdemonstranterna hade sedan länge lämnat torget.

Jag för min del kravlade oerhört osmidigt över ett kravallstängsel och gick för att köpa mat.

Kvar stod ett gäng nazister och såg ensamma ut.

Läs mer om torsdagens demonstration i Jönköping:
Nazisterna marscherade i Jönköping 
Kyrkorna mobiliserar sig mot nazisterna 
Jönköpingsbo: "Kom inte hit – stanna hemma med era vidriga idéer!"