7 saker du lärt dig men inte kommer ihåg om regalskeppet Vasa
Den 24 april 1961 bärgades Vasaskeppet – det är ju bara en av alla grejer som du lärde dig i plugget och typ glömt bort nu.
1. Vasaskeppet tog rätt lång tid att bygga
Två långa år, för att vara exakt. Under ledning av holländaren Henrik Hybertsson smaskade man igång bygget 1626 och 1628 var det slutligen färdigt. Hybertsson själv dog dock under byggets gång (redan under 1626 tog hans assistent Henrik Hein Jacobsson över ansvaret) och fick aldrig se sin skapelse färdig – och det var väl antagligen lika bra.
Bild: TT
2. För jungfrufärden gick ju nämligen högst sådär
Om man med "högst sådär" menar helt åt helsike alltså. Det vet ju varenda kotte att skeppet, som skulle ge Sverige ett krigsmässigt övertag, inte direkt kom så långt. Den 10 augusti seglade man iväg – och sjönk fortfarande inne i Stockholms hamn. Länge var teorin att skeppet var överlastat med kanoner – men senare mätningar visar att skeppet helt enkelt sjönk för att tyngdpunkten i skeppet låg alldeles för högt och därför kantrade.
Bild: TT
3. De flesta ombord klarade sig dock
Faktum är att Vasaskeppet bara kom typ 1 300 meter innan hon gick till botten. Hade man fortsatt segla var tanken att omkring 450 personer skulle vara ombord, men vid olyckstillfället fanns endast 150 på skeppet. Runt 100 tillhörde besättningen och övriga var kvinnor och barn. Sammanlagt tror man att omkring 120 klarade sig med livet i behåll – men att ett trettiotal följde med skeppet ner i djupet. Efter bärgningen har man hittat skelett från åtminstone 15 personer.
Bild: TT
4. Men det hjälper ju liksom inte faktumet att hela bygget var en megaflopp
Bara det att bygget tog två år och sen sjönk innan det typ hann iväg räcker ju ganska långt. Om man sen adderar att skeppet gick i graven utan att man ens fick använda alla de nya fina kanonerna. Hela 64 stycken nya kanoner gick till botten, och så här i efterhand har de visat sig vara mycket kraftfullare än vad man länge trodde. Man kan väl utgå från att kung Gustaf II Adolf, som godkände skeppets mått och vars ätt det är döpt efter, var marginellt road. Eller ja, antagligen inte det minsta road alls.
Bild: TT
5. Som sedan försvann
Ett litet tag, så där. Lite drygt 300 år så för att vara helt ärlig ganska lång tid. Detta innan vrakexperten Anders Franzén tillsammans med dykarbasen Per Edvin Fälting år 1956 till slut lyckades lokalisera skeppet – som dessutom visade sig vara i oväntat gott skick. Det tog dock sin lilla tid, innan de till slut lyckades hitta skeppet hade Franzén under flera år jobbat med projektet.
Bild: TT
6. Sen skulle det ju upp också
Vilket dröjde ytterligare några år – fram till 1961. Men så en dag, exakt 333 år efter det att skeppet gick till botten, var det åter uppe ovanför vattenytan. Detta efter ett långt arbete där man bland annat spolat tunnlar i leran under skeppets skrov för att på så sätt kunna lyfta upp hela smacket med hjälp av stålkablar. Under arbetets gång skippades mer innovativa idéer som att till exempel fylla hela jäkla skeppet med pingisbollar(!) så att det skulle flyta upp. Dessutom fick man bulta ihop det igen – så att Vasa sedan kunde flyta på egen hand.
Bild: TT
7. Innan det blev alla skolbarns favoritmuseum
Eller ja, skeppet i sig blev ju inte ett museum men det placerades ju i ett museum. Och visst, det kanske inte är alla skolbarns favoritmuseum, men det är ett museum som typ alla skolbarn tvingas besöka. Till en början i ett provisoriskt museum men från 1990 där vi ser det idag. Ett museum som haft miljontals besökare.
Bild: TT
