Bassim hjälper flyktingar i Libanon: "Har man det bra vill man att andra också ska ha det"

Till vardags arbetar 27-årige Bassim Don Baker inom medicin, på fritiden som volontär. Som 12-åring umgicks han med killar som stal och slogs. Själv var han aldrig den som slog, utan den som tog hand om den slagne.

Den pågående flyktingkrisen uppges vara den största någonsin. 4,8 miljoner av flyktingarna från krigets Syrien uppges söka skydd i grannländerna. I mars åkte Bassim till Libanon dit de flesta flyktingar kommer.

Varför ville du bli volontär?

– Jag är muslim och vi har en plikt att hjälpa människor. Vi ska inte låta vår granne gå fattig. Om man har det bra vill man ju att andra ska ha det bra, säger han till Nyheter24.

Sedan ett år tillbaka blev Bassim volontär i organisationen Human to Human. När de började planera för resan till Libanon blev han huvudansvarig eftersom han var ensam om att kunna arabiska.

Den andra dagen i Libanon träffade Bassim en brännskadad kvinna. Hiba, som kvinnan heter, skulle tända på den öppna spisen. Utan att vara medveten om det hade hon fått diesel på tröjan, vilket ledde till att hon började brinna. Hiba drabbades även av ett missfall. Båda händelserna har orsakat att hon mått väldigt dåligt. Berättelsen berörde Bassim på djupet.

– Mycket för att hon är kvinna. Jag står mycket upp för kvinnor, för det känns som att hela världen, även Sverige, är emot kvinnor. Därför vill jag att kvinnor ska bli starkare.

Hiba, och många med henne, är inte inskriven som flykting i Libanon. Rädslan att bli hemskickad till Syrien gjorde att hon inte vågade gå till läkare för sina brännskador. Det var först när Bassim kom dit som hon kom blir en ordentlig klinik.

Vad gör du för att hålla hoppet uppe hos flyktingarna?

– Jag ger dem ett leende och pratar med dem. I flyktinglägren fokuserar jag på barnen, för gör man dem glada är deras föräldrar glada. Bara att man är där, är glädje för dem.

Hur känns det att komma hem efter en sådan här resa?
– Det känns jättejobbigt, jag ville inte hem. När jag skulle återvända till Sverige var det med tårar.

Bassim upplever att vi i Sverige klagar mycket mer än flyktingarna i Libanon.

– De vill ha trygghet, det är det enda de vill ha. De bor i tält med plastväggar, de bor 20 personer i ett rum som är lika stort som mitt sovrum, de har ingen bra dusch och de har utedass. Vi har det mycket bättre än dem men ändå så klagar vi.

Hur har upplevelsen förändrat dig?

– Jag är mer tacksam för mitt liv. Om någon klagar så ber jag den personen att vara tacksam. Det finns alltid någon som har det värre.

Om du vill läsa mer om Human to Human kan du göra det här.