Moderaternas Thomas Böhlmark kallade i går Nalin Pekgul för "klappturk". Jack Werner berättar vad det är, och reflekterar kring varför det inte är okej. 2012-08-26 14:22

TWITTER. Thomas Böhlmark, ansvarig för Moderaternas kommunikation i sociala medier, kallade i lördags kväll den politiska motståndaren Nalin Pekgul (S) för ”klappturk” på Twitter. Det var i ett samtal med partikamraten Maria Hagbom som uttrycket dök upp, till bådas stora och ”LOL”-ackompanjerade nöje. Nu är Böhlmark, som är politisk sekreterare i partiet, tillsvidare avstängd från sitt uppdrag. Hagbom å andra sidan värjer sig desperat från anklagelserna om rasism på sin blogg, där hon skriver bland annat ”Ibland skämtar vi faktiskt rätt mycket med varandra utan att vara rasister för det”.

Men det ramaskri man hade kunnat vänta sig efter en sådan här nyhet har uteblivit till förmån för ett frågetecken: vad är egentligen en ”klappturk”?

För att få svaret måste vi resa tillbaka till 2003, till Djäkneberget i Västerås. Det är en sommardag, då två vanliga killars frisbeekastande framför deras ögon förvandlas till ett gräl som ska sluta som ett av Sveriges mest kända Youtubeklipp. I centrum står en ung man som fått en frisbee på sig och blött ner sin skjorta – vad ska han göra med den?

Filmen dyker tre år senare under sin originaltitel ”Too serious” upp på Flashback, där den tas emot med glädje och gamman. Flera hundra inlägg tar det dock förrän användaren CocZ – som i dag har Anders Behring Breivik som profilbild – att komma in och mynta det numera klassiska uttrycket ”skogsturk”. Resten är historia – skogsturken och de två frisbeekastande killarna har sedan dess varit uppe i riksmedia och blivit en nationell kulturell referenspunkt. Men Flashback ville inte sluta där.

När skogsturkens popularitet tillsammans med nyhetens behag började ebba ut hade nämligen ett uttryck skapats. Ordet ”skogsturken” hade laddats med humor, rasistiska anspänningar och kulturkrockar, och det tog inte lång tid förrän någon upptäckte att det gick att överföra de mycket klickvänliga känslorna till andra sammanhang. Dessutom hade den nya referenspunkten en lockande dragningskraft. När man nu pratade om laserturken, fågelturken, dansturken, knullturken och så vidare så berättade man inte bara om ett potentiellt roligt Youtubeklipp, utan också ännu en kandidat till kulturell kanonisering. Minns du hur stor skogsturken blev? Här finns en ny turk, kanske är det du som namnger honom och blir evig.

Framåt några år. Flashback-användaren "grispenna" startade kvällen efter valnatten den 19 september 2010 en tråd där hen fäste forumsanvändarnas uppmärksamhet på Nalin Pekguls handklappande på scen bredvid dåvarande partiledaren Mona Sahlin. Grispenna tyckte Pekgul såg rolig ut när hon applåderade, och fick medhåll av resterande användare. Och den här gången, fyra år efter skogsturken, tog det bara 13 inlägg för ett turkprefix att födas: entre klappturken.

Turkarna från Flashback är numera ett kulturellt fenomen och ett tvättäkta svenskt mem. Den del av mig som fascineras av bred-etablerade nationella referenspunkter och svensk nätkultur älskar dem därför som ett förstfött barn. Men min rationella och empatiska sida ser problemet i dem: uttrycken som fötts ur filmen på frisbeeolyckan är inte sällan nedsättande, ofta hjärtlöst. På samma sätt som en gång Jelal Hashimi, som skogsturken heter på riktigt, reduceras Nalin Pekgul ned till en rasistisk klyscha, en korkad invandrare.

Moderaternas Thomas Böhlmark får gärna hänga på Flashback om han vill. Att han därifrån tar med sig retorik som fötts ur många år av allt från tonårsmässig slentrianfördomsfullhet till djupt liggande äkta rasism känns emellertid inte lika okej.