"Flashback är en fristad där jag tillåts vara mig själv"

FLASHBACK. Humbug har så länge jag kan minnas haft samma avatar, samma lilla 100x100-pixels symbol, på Flashback. Den föreställer Errol Norstedt, också känd under namnet Eddie Meduza, iklädd en 70-talsdoftande skjorta mot en mörkt rödblommig bakgrund. Bilden på Meduza ger mig goda associationer varje gång jag ser någon av Humbugs ofta otippat knasiga, men lika ofta allvarliga och tankfulla, inlägg i trådar. Han kan dyka upp var som helst, och glider omkring mellan allt från frågor om vilka underkläder för män som räknas som ”lite trevligare” till funderingar kring hur man får en scout i säng. Genom dessa hans spridda intresseområden har han märkt att forumet är betydligt bättre på att hantera hans frågor än världen bortom tangentbordet.

– De gånger jag försökt föra samma ämnen på tal IRL som jag tagit upp på forumet har jag mötts av både ilska och förvirrade blickar. I den vänstervärld jag kommer ifrån är också mycket svart eller vitt, genom Flashback har mitt liv nu fått lite fler nyanser, berättar Humbug för Nyheter24.

Under mina hittills sex år som Flashback-användare har han alltid varit hygglig, tillmötesgående och vettig. Han är runt 30 år och östersundare i grunden, född och uppvuxen i en liten by med 300 invånare. Han har dock aldrig identifierat sig med den klassiska nidbilden av den snöskoteråkande tystlåtne norrlänningen, och 2010 fick han nog och flydde till södra Sverige.

– Jag bestämde mig för att prova allt det där jag inte provat tidigare, som exempelvis utlandsresa, happy ending på thaimassage och att blir kattägare. 

Han jobbar med grafisk design, men inom kort ska han hoppa över till IT-branschen vilket kommer innebära ytterligare en flytt. Det har han inget emot.

– Det finns många platser i landet jag inte provat på än.

Flashback istället för skola för skoltrött Humbug

Flashback upptäckte han kring 1997, då han som skolkande gymnasieungdom ockuperade sin skolas datorsal. Då gav forumet ut nättidningen Flashback News Agency, där grundaren Jan Axelsson skrev ledare, folk som den liberala samhällsdebattören Henrik Alexandersson och författaren Dag Öhrlund skrev krönikor och syndikalisttidningen Arbetaren sponsrade med annonsköp. Några år senare började Humbug på ett gymnasium han tog mer på allvar, och då fick han också tillgång till en egen uppkopplad dator. Det föll sig naturligt att också registrera sig på Flashbacks då nyfödda forum.

– Den tidiga versionen av Flashback forum var inte modererad, och jag diskuterade mycket även där under ett annat namn. Men det var i längden stört omöjligt att göra det då troll och sabotörer tog över forumet fullkomligt. Alla trådar spårade förr eller senare ur i rent trams och kända användares konton hackades och togs över med jämna mellanrum.

Efter att företagen ComHem, Senda och ViaSat fått nog av att användare på det då närmast anarkistiskt skötta forumet ständigt diskuterade illegal avkodningsteknik gick de 2002 ihop och stämde Flashback. De gavs rätt av Marknadsdomstolen och Flashback blev skyldig skadestånd och vite – och blev dessutom tvungna att följa svenska regler om moderatorsgranskning av inlägg före publicering. För att komma undan åtminstone det flyttade Flashback ett halvår senare till det då mindre restriktiva Storbritannien, och fortsatte sin aktivitet med efterhandsgranskning av inlägg i stället. Humbug tycker inte, till skillnad från många andra gamla rävar, att det var bättre förr.

– Går man tillbaka 10 år i tiden kunde man läsa exakt samma klagomål som i dag, men ändå går man omkring och tror att allt har blivit så jäkla dåligt. Det gäller samhället i stort. Men det är ju klart, det var fler ”sköna lirare” på Flashback förr i tiden, man kom närmare andra användare på ett helt annat sätt.

Den överraskande frågan om moderatorskapet

Efterhandsgranskningen sköts av moderatorer, och 2008 blev Humbug för första gången en sådan. Det innebär att han är en av de personer som ser till att inlägg och användare som bryter mot reglerna plockas bort. Att bli tillfrågad om att bli moderator kändes stort för honom.

– Det är lite som Palme-mordet, man glömmer inte den dagen så lätt. Det var en jäkla överraskning. Jag hade inte en tanke på att jag ens skulle komma på tal i en sådan roll, och trodde det var ett skämt först. Efter att ha förstått allvaret blev jag såklart smickrad, men med en blandning av både nervositet och rädsla. Jag funderade ett tag och bestämde mig för att det nog skulle bli kul att försöka. Men jag hade nog ingen aning om vad jag gav mig in i och jag har nog inte förstått det än.

Jag uppfattar Humbug som en av forumets mer namnkunniga användare, men det håller inte han med om. Han kallar sig själv för ”ett obetydligt nickname i en mycket avlägsen del av det globala nätet”. Samtidigt säger han sig vara en tänkare, som har åsikter och funderingar om det mesta. Något som ligger bakom det faktum att man ser hans mörkt röda avatarbild i de flesta av Flashbacks alla underforum. Men det har också med ifrågasättande av normer att göra.

– Den genomsnittlige Flashback-användaren är troligen min totala motsats och jag triggas nog en aning av att få representera den motsatsen, vare sig det gäller vargjakt, gråtonani eller invandring.

Fast just invandring pratar du ju inte så mycket om, åtminstone inte på det sättet man är van vid att Flashback pratar om det. Är du PK?

– På Flashback är det kontroversiellt att förespråka invandring. Det händer därför att jag ger mig in i dessa debatter för att de inte ska bli för entoniga, men man talar oftast för döva öron. Intolerans är också ett alldeles för känsligt ämne för mig för att jag ska kunna behålla fattningen i en debatt, och jag gör därför bäst i att hålla mig utanför. Mina vänstervänner IRL skulle nog påstå att jag är kontroversiell, kanske för att jag varken är feminist eller kommunist, men på Flashback betraktas jag nog som PK, ja.

Flashback är en viktig plats för Humbug. Inte bara tillåts han prata öppet om tabubelagda ämnen eller fundera fritt utan risken att dömas för att vara dum eller fördomsfull, han ser också hur forumets roll i samhället på sistone växt. Både politiker och media använder i dag Flashback i sina jobb, säger han, eftersom de ofta är först med nyheterna och dessutom en plats där alla oavsett samhällsskikt kan mötas.

– För mig är det också en social instution, en fristad där jag tillåts vara mig själv och en plats där folk faktiskt lyssnar på vad jag har att säga.

Anser du därmed att Flashback på sistone accepterats mer i det offentliga, att det inte är konstigt att hänga på forumet längre?

– Ja, det är inte konstigt alls numera. Jag tror inte riktigt att vi har kommit till det stadiet att man bör ta upp sin postcount i CV:t, men det har klart blivit mer accepterat av både media och gemene man. Få rynkar på näsan när de hör talas om forumet i dag.

Häromdagen startade Humbug en tråd i Laidback, det för icke-medlemmar dolda underforum där reglerna är lite slappare och avslappnat chattande uppmuntras. Där föreslog han att användarna skulle spela in roliga uppläsningar av flummiga trådstarter, och gick själv i bräschen genom en underbar tolkning av tråden "läskig pojke på bussen". Det är ofta han som kommer med den sortens roliga idéer på Flashback. Eftersom han känner sig hemma där. På gott och ont är Flashback nämligen Sverige och vice versa, säger han till Nyheter24.

– Man ska akta sig för att göra flashbackaren till en egen ras. Det är samma människor du möter på gatan som du sitter och gormar åt på forum som dessa.