Iran trodde i veckan att en skämtnyhet från satirsidan The Onion var på allvar. Det gör landet till det senaste i en lång rad offer för sidans skämtande. 2012-10-01 15:58

IRAN. 77 % av vita amerikaner bosatta på landet vill hellre se Irans president Mahmoud Ahmadinejad som president för USA än landets nuvarande ledare Barack Obama. ”Han tar nationell säkerhet på allvar, och skulle aldrig låta några bögdemonstranter bestämma som Obama gör”, säger en West Virginia-bo till nyhetssidan som först rapporterade detta, The Onion.

Finner du ett fel i stycket ovan? Grattis, då är du mer noggrann med dina faktakollar än Irans statliga nyhetsbyrå Fars. När skämttidningen The Onion tryckte ut ”nyheten” om Obamas bristande stöd i början av förra veckan var Fars snabba med att skriva om den och publicera den på sin webbplats – som sann. The Onion svarade med att länka till Fars, och kalla nyhetsbyrån för sin egen ”dotterorganisation”. Journalisten Anders Mildner, som föreläser om bland annat journalistik och internetutveckling, ser det som att Fars gjort bort sig.

– Man kan ju se det som att The Onion har lyckats så bra med att framställa en nyhetsartikel som seriös att det inte är konstigt att Fars tror på den. Men det är klart att det är mottagaren som brustit här, som inte förstår att det här är satir, säger han till Nyheter24.

Rättade - men med brasklapp

I söndags upptäckte Fars sitt misstag, tog ned artikeln om Obama och Ahmadinejad och ersatte den med en ursäkt till läsarna. Efter försäkringar om att de alltid utsatte sina historier för rigorös faktakoll, och att detta inte var mer än ett engångsmisstag, avslutade de sin rättelse med en fräckis.

”Vi tror”, skrev de, ”att om en fri opinionsundersökning hade gjorts i USA hade den visat att amerikanerna helst velat se någon som stod utanför det amerikanska politiska systemet som president.”  Det är enligt Mildner ett klassiskt förhållningssätt till när man själv gått på en nit.

– Det är klart att det är pinsamt att gå på ett sorts aprilskämt på det här sättet. Då kan man delvis rädda sig från den skammen genom att peka på att utvecklingen ändå går åt det hållet. Det är ett scenario som skulle kunna vara möjligt, vilket också förbättrar humorn i det hela.

Den teokratiska staten Iran anklagas för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, och misstänks dessutom utveckla kärnvapen – senast av IAEA i förra året. Kritik mot USA, Israel och imperialismen är populär hos den iranska staten, varför just denna bluff kanske var optimalt utformad för att just Iran skulle falla för den.

Men de är allt annat än först med att ta The Onion på allvar. Skämtnyhetssidans artiklar uppfattas faktiskt som fullt seriösa så ofta att det finns en hel blogg uteslutande dedikerad till allmänhetens Facebook- och Twitterreaktioner på dem. På Literallyunbelievable.org kan man ta del av såväl misstänksamma morranden mot ett dubbelmord begått av president Obama som överraskade utrop kring det faktum att Bill Clinton ska ha visat snoppen.

"Motbild till humorlöst medieklimat"

Genomgående är inslagen av chock eller indignation – känslorna som väcks genom The Onions fejkartiklar verkar göra det lättare att trycka på ”share”-knappen. Enligt Anders Mildner har det med en ökad moralkänsla inom journalistiken att göra.

– Så fort någon skämtar kan en journalist fråga om detta verkligen var övervägt. ”Får en person i din position verkligen driva med det här?”, och så. Det är något som jag tycker håller på att beskära offentliga personers möjligheter att skämta, samtidigt som vi klagar på att våra politiker är tråkiga.

När den personliga sfären blir offentlig genom användande av sociala medier krymper politikers och andra offentliga personers möjligheter att skämta, särskilt om de inte är särskilt roliga. Det, hävdar Mildner, gör bara The Onions skämtartiklar relevantare.

– Dels som en motbild till ett humorlöst medieklimat, men också i ett läge där inte alla får skämta om saker. En scen växer och en slags gråzon växer fram, där gränserna testar. The Onion ligger mitt i den, och det är rätt imponerande att de gång på gång lyckas hitta på saker som inte bara är roliga utan som folk faktiskt också går på.