Därför är prinsessan Madeleines fniss redan en mem

INTERNET. När prinsessan Madeleine i går gick ut med nyheten att hon och pojkvännen Chris O’Neill hade förlovat sig, och att ett bröllop stundade, gjorde hon det via filmklippssajten Vimeo. I ett 52 sekunder långt klipp utannonserade hon förlovningen, men det var ändå de två sista sekunderna som fick den mesta uppmärksamheten. Hon vände sig då mot sin brittiska trolovade och myste fram ett välartikulerat ”tihi”.

Eftersom en bred uppfattning tidigare har rått att kungafamiljen egentligen är stationära PC-datorer, och de istället för hjärnor har Windows 95, chockade denna plötsliga känsloyttring alla. Skrattet, som av Johan Hilton på Expressen beskrivs som ”ett onomatopoetiskt uttryck för fnittrig glädje”, var som gjort för att hemsöka de svenska twittrarnas flöden – något som vissa var tidiga med att förutspå:

Filmen som Kungahuset lade ut på Vimeo hade inga ljud i bakgrunden, och Madeleine och Chris talade långsamt och med tydligt separerade meningar. Med andra ord som en dröm för människor med ett film- eller ljudredigeringsprogram och lite tid över. Ändå var inte internetz först ut med att remixa filmen – utan det blev istället SVT i en teaser inför nästa års melodifestival.

Sedan dess har parodierna emellertid fullkomligt regnat över webben. Såväl en Facebook-sida som en Youtube-kanal har tillägnats fnittret, och på den sistnämnda har redan över ett dussin korta filmsnuttar lagts upp där Madeleines glada ljud klippts in. En av de mer subtila är den där kungen svarar på frågor om skandalboken ”Den motvillige monarken” senhösten 2010.

Madeleine har vidare fått se sitt fniss ihopmixat med Avicii’s succélåt Levels, galendansat till av Hollywood-kändisen Will Ferrell, matchas av funkiga elgitarrer och, självklart, eftersom vi är på internet, ackompanjeras av en prutt. Dessutom har artisten Jocke Boberg, genom att dra ner hastigheten på ljudet i klippet, visat oss hur motsvarande kungörelse skulle sett ut om prinsessparet var fulla:

En av de roligaste och enklaste förändringarna som gjorts står dock folket bakom podcasten Tack för kaffet för, i en film där de dubbade över Chris O’Neills röst med vad det på hans munrörelser såg ut som att han egentligen sade:

Och så fortsätter det. Sveriges Radio kallar följden av fnisset för tihi-gate och bidrar själva till trenden med en Twin Peaks-doftande variant, Metro utnämner det till gårdagens stora snackis, satirbloggen Bakjour konceptutvecklar det hela till en filosofi - tihilismen - och på Facebook cirkulerar en ännu mer gullifierad variant där speldoseljud förhöjer romantiken.

Är det en mem?

Så, ”tihi” har som objekt dragits ut ur sin kontext, gjorts till en självständig catch-phrase, fått en ny betydelse och börjat klistras in i nya sammanhang. Frågan på allas läppar är naturligtvis: Är detta en mem?

Mitt svar är ja, även om det ännu är ett litet sådant. Det har laddats med ny symbolik, och snabbt blivit en gemensam referenspunkt för en stor publik som nu erbjuds möjligheten att själva ta konceptet vidare. Där någonstans ligger den praktiska kärnan i vad en mem innebär – även om den svenska publiken varken är tillräckligt stor eller (enligt min bedömning) tillräckligt företagsam på nätet för att det på riktigt ska kunna komma i gång.

Kungafamiljen som memgeneratorer

Youtube-kanalen Tihi Moments är inte alls fel ute när de klistrar in Madeleine i filmen där hennes pappa desperat försöker fäkta bort blodvittrande journalister. Ur båda situationerna kom en fras – ”nu vänder vi blad” respektive ”tihi” – som sannolikt kommer hänga med oss längre än minnet av själva tillfället de föddes ur. Kungafamiljen har en unik ställning för att på det här sättet kunna skapa referenspunkter - få personer i Sverige är lika välkända, och kan på samma sätt placera ett ord på kartan.

Håll käften - fnisset är sött

Deras mer välkända handlingar och ord utgör alla varsin del i den mosaik av filmer, bilder, saker, ord, minnen och tankar som tillsammans bildar den svenska referensramen - som i förlängningen faktiskt är en viktig del av vår kulturidentitet. Man må ogilla idén bakom monarki, eller kungafamiljen som personer - men som ingrediens i den svenska kultursoppan är de för närvarande inte bara högintressanta utan också unika.

Ett erkännande är också på sin plats: Jag, till skillnad från många av de högljudda kritiker som det senaste dygnet ekat över webben, tycker faktiskt fnisset är genuint sött. Nu håller jag bara andan inför vilken situation det ska kombineras med härnäst.