Nyheter24

lör 23 aug 2014

TIPSA OSS!

De som blev besvikna

Publicerad 2013-01-06 08:36
  • BILD 1 av 1
    Foto: AP Internet, Mayakalendern, Undergång

    Människor samlade framför Kukulkan-pyramiden i Chichén Itzá, Mexico, den 20:e december 2012.

Den 21:a december kom och gick, utan undergång. Men hur många trodde egentligen att världen skulle gå under? Nyheter24 ser efter på nätet, och hittar förhoppningar om en bättre framtid.

Den 20 december 2012 gick Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ut via sin informationskanal Krisinformation och meddelade att man inte ämnade förbereda sig inför den omfattande undergång jorden enligt rykten skulle drabbas av. Skälet var enkelt: de visste inte om mayaindiansernas kalender, vars mytomspunna slut inföll just den 21 december, hade rätt. Kommentatorn Chaan var frustrerad.

”Ni har ingen aning? Det kanske hade varit bättre om ni skrivit något allvarligt?”

Chaan var under de sista vibrerande timmarna innan undergångsdatumet inföll ganska ensam med att efterlysa en seriös vinkel på hotet. Inte för att det varit nedtystat. Statsmän och auktoriteter världen över uttalade sig, rädda turister vallfärdade såväl till ett berg i Serbien som en liten stad i Frankrike och rymdmyndigheten Nasa blandade sig i med en lugnande informationsfilm. Kort sagt gjorde mayakalendern exakt samma mediala succé som alla andra större domedagshot som i modern tid seglat upp.

De troende lyste med sin frånvaro

Ändå kände Chaan att ingen riktigt vågat diskutera saken på allvar. I efterhand kan man förstå honom. Samtidigt som vi hörde om flyende turister och mediterande nyandliga lyste nämligen de faktiskt troende, de maniskt övertygade om att jorden var på väg mot sin slutstation, med sin frånvaro dagarna innan den 21:a.

Till och med på det legendariska foliehattsforumet Above Top Secret, som tillfället till ära hade instiftat det nya underforumet 2012: Information & Conspiracies, var uppståndelsen måttlig. ”Den 20:e kommer jag köpa lite extra hundmat, några konservburkar med soppa och tonfisk och några pallar färskvatten. Förmodligen tanka fullt i bilen också. Men det är nog allt i förberedelseväg jag kommer göra,” skrev en lakonisk forumit.

En annan trodde inte att världen skulle gå under den 21:a, utan förklarade att "nollpunkten innebär en övergång från en era til en annan – från en animalisk människa till något nytt”. En tredje användare vidareutvecklar tankesättet: ”Samhället kan helt enkelt inte fortsätta på det här sättet. Det får inte fortsätta. Ett socialt och kulturellt sammanbrott är att vänta oavsett vad som händer”.

KungPungPat

Samma instälIning råkar vi på i den svenska motsvarigheten till Above Top Secret, nämligen Flashback-tråden om domedagen. Där härjade användaren KungPungPat, som då hade en konkret uppfattning av vad som skulle hända den 21:a. "Vi kommer in i mörka dammoln i rymden, och vi kommer antagligen uppleva någon sorts mystisk verklighet i tre dagar då folk tror de blivit blinda", fastslog han. Några dagar efter nyår är han betydligt mindre spekulativ.

– Jag trodde att 21 december kanske skulle öppna dörren till en högre dimension. Men samtidigt så visste jag att det inte var det som skulle hända, förklarar han. Påståendet om mörka dammoln förklarar han i efterhand med att han inte kände till vad mörk materia var då. Vad nu det är tänkt att förtydliga.

– Som jag förstår det nu så är det en processtid i sju år framöver där vissa människor, cirka 15% av mänskligheten, får en dörr öppnad för sig in till en högre dimension.

Några har anammat den förklaringsmodell som KungPungPat är en anhängare av. Att omtolka ett datum från att vara själva domedagen, till att vara inledningen på en process som ska sluta med domedagen, är ett vanligt sätt att undvika ett antiklimax. Men för KungPungPat verkar skälet till undergångsförhoppningarna inte vara dogmatism, utan faktisk övertygelse om att vi inte kan leva vidare som vi gör så värst länge.

– Människorna som tycker jag har fel anser nog inte att de behöver ändra sig själva, utan att det kommer en frälsare snart och räddar världen åt dem, förklarar han.

De panikslagna galningar som en road allmänhet och en klicksugen mediasfär med sardoniska leenden hade beskrivit lyste med sin frånvaro. I stället var det ett fundersamt – påtagligt flummigt och ospecifierat andligt, men ändå reflekterande – gäng samhällskritiker som höll vaka natten till den 21:a december. Trötthet över destruktiva mönster och ständigt återkommande humana sammanbrott utlöste en bred förhoppning om att förändring var på väg, till nästan vilket pris som helst. De hade blivit skrattade åt av världen, och vände sig istället till internet.

"Mayakalendern är nödvändig"

En av förgrundsgestalterna för denna rörelse är Carl Johan Calleman. Han har skrivit flera böcker om mayakalendern, och anser att den utgör ett viktigt instrument för att förstå vår samtid.

– Jag har vidgat perspektivet till evolution i vid bemärkelse, inklusive den mentala, och då är mayakalendern nödvändig. Det är den utan jämförelse säkraste källan vi har till att förstå utvecklingen i det förflutna och i viss mån också framtiden, säger 62-åringen som tror sig vara en av världens mest lästa svenska författare av facklitteratur.

– Vi genomgår nu ett skifte av mycket stora dimensioner, även om det i en yttre mening inte kommer att vara synbart. Mayakalendern beskriver de stora förutbestämda förändringarna in mänsklighetens inre, hävdar Calleman och fortsätter med att peka ut förra året som kulmen på denna utveckling.

– Men detta är ju i sin tur bara en ny början, där människor utvecklas i en ny riktning.

En förändring kommer ske, anser han. Den måste ske, säger andra. Det är oklart hur, det är oklart vad vi går mot, och det är oklart vad som vore ett bättre alternativ. Men det mesta måste förändras.

"Vad var det vi sa?"

Några veckor har passerat sedan den 21:a december kom och gick. Above Top Secrets särskilda avdelning för diskussioner om datumet har fyllts av hånfulla ”vad var det vi sa”-trådar, och många av de som förut missionerade för uppslutning kring undergången har spårlöst försvunnit. Flashbacktråden om undergången har övergått till att handla om huruvida vegetarianism är den enda moraliskt riktiga livsstilen.

KungPungPat är fortfarande där. Upprört försvarar han sig mot någon som kallat honom extremist och idiot: ”Ni trodde kusten var klar att fortsätta att vara ett problem för Moder Jord genom er ignorans. Men med handen på hjärtat så bryr jag mig inte om er, eftersom ni aldrig kommer ändra om er livsstil utefter vad som är bäst för planeten, naturen, djur och människor…”

Allt hopp står för KungPungPat till de sju kommande åren, då allt ska förändras och de 85 % av mänskligheten som inte bryr sig rensas ut. Men hur skulle det kännas om även de förhoppningarna grusades och ingenting hände?

– Jag vill helst inte stanna kvar på en planet som tagit emot cirka 2000 atombombsprängningar och som kommer vara radioaktiv i 55 000 år framöver. Så visst vore det hemskt om ingenting hände. För då skulle vi alla vara kvar på en radioaktiv planet där naturen har förstörts i jakten på pengar.


KOMMENTARER