"Från Vanheden till vanära"

Ulf Brunnberg gillar inte att gå ut längre. Han ser ett samhälle där kvinnor inte får vara kvinnor och män vara män. Allt vore ju så mycket bättre om det bara fanns en egen tevekanal för männen med fiske, motorsport och boxning. Eller om det inte fanns kvinnor inom brandkåren.

Och häktesvakten Karen Gebreab, 24, skulle aldrig ha mördats på häktet i Flemingsberg om det inte vore för feminismen.

Efter att hans senaste utspel lett till stort ramaskri ringde jag upp Brunnberg - som givetvis inte hade hört någonting alls från omvärlden.

– Jaså, har det blivit rabalder?

Varken uttalandet om att "släpa in ett fruntimmer på en och sextio" eller reaktionen från Karens bror Mathias Gebreab får Ulf Brunnberg att reagera nämnvärt. Han ångrar ingenting av det han sagt och förstår inte varför Mathias Gebreab blivit upprörd över uttalandena.

I stället återupprepar han den bild som redan getts i Slitz och senare Aftonbladet. Kvinnor ska inte ha mäns jobb för de är inte skapta för det. En absurditet för de som befinner sig ute i samhället, men en självklarhet för någon som håller sig undan och göder sin egen världsbild hemma på sin kammare.

Att säga något annat än att Brunnbergs åsikter är världsfrånvända är att ljuga. Men det är en lika stor lögn att säga att han är ensam om dem. Som "Vanheden" i Jönssonligan-filmerna hade han många fans. Nu har han i det närmaste vanärat en mördad person - utan att ångra någonting, och ändå är fansen kvar.

Det behövs uppenbarligen mer feminism, inte mindre.