"Du lurar bara dig själv om du tror att du röstar ideologiskt"

Det är många valtest just nu. 

SVT, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och flera andra har i dagarna lanserat olika varianter på valtest som ska ge oss väljare en fingervisning om vad vi bör rösta på. 

Kvaliteten på testen varierar så klart, men de flesta verkar ha gemensamt att man matchas mot vad representanter för de olika partierna har svarat. På så sätt får man inte bara veta vilket parti man står närmast, utan också vilken kandidat man kan kryssa.

Det är en bra grej med valtest. Jag tror att många osäkra väljare har direkt nytta av dem. Problemet är bara att de också visar på hur otroligt små skillnader det är i svensk politik.

Allt eftersom de olika testen har lanserats har mitt Facebookflöde fyllts med screenshots och delningar av resultat, och den röda tråden tycks vara att de flesta sympatiserar med de flesta. Det normala tycks vara att man sympatiserar till 90 procent med ett parti, till 88 procent med ett annat, 87 procent med ett tredje och så vidare ner till som lägst 50 procent. 

Detta innebär i praktiken att du tycker till hälften lika med det parti som kommer sist av alternativen du matchas mot. Det är inte direkt någon livsavgörande, fundamental olikhet. Än mer anmärkningsvärt är att de flesta tycks ha fyra-fem olika partier med snarlika procentsatser i toppen. Detta innebär att det egentligen är sak samma vilket av dessa partier du väljer att rösta på. Att du tycker som dem betyder att de också tycker som varandra.

Skillnaderna i svensk politik är till mångt och mycket en skapad synvilla. Partierna har allt att vinna på att måla upp en bild av att det spelar roll vad du röstar på, men i praktiken handlar det i bästa fall om någon procentenhet högre skatt eller ej.

Kanske beror det på att alla de stora, ideologiska frågorna redan är avklarade, vad vet jag. Men när du går och röstar den 25 maj och den 14 september, rösta på sakfrågor och personer. Om du tror att du gör ett ideologiskt val lurar du bara dig själv.