Nyheter24

ons 20 aug 2014

TIPSA OSS!

USA-valet: "Ron Pauls anhängare de mest lojala"

Publicerad 2012-02-06 10:16
  • BILD 1 av 1
    Foto: Charles Rex Arbogast/AP/Scanpix Mitt Romney, Republikanerna, President, Ron Paul, Presidentval, Val, Barack Obama, USA, Rick Santorum

ANALYS. Carl Marions, statsvetare vid Stockholms Universitet, om väljare som inte går att överföra från en kandidat till en annan.

Efter att ha kommit på tredje plats i den senaste omröstningen i Nevada i lördags talade kongressledamoten tillika presidentkandidaten Ron Paul inför en stor samling entusiastiska anhängare.

Det som särskiljer Ron Paul från de andra republikanska kandidaterna är att han är i princip den enda som verkligen har ett lojalt följe och den enda som lyckas få till stånd riktig gräsrotsentusiasm. Medan Mitt Romney eller Newt Gingrich gör sitt bästa för att ge ett medialt intryck av att ha passionerade anhängare, bör man fråga sig varför en sjuttio-sexårig kongressledamot från Texas är den enda kandidat kapabel till att fylla arenor och skaffa nitiska volontärarbetare.

En stor del av valsäsongens dramaturgi ligger i hur dynamiken förändras när en kandidat drar tillbaka sin kandidatur. Var går hans eller hennes röster? Vem tjänar på det? Det är tämligen tydligt att exempelvis Gingrich tjänade på att Texas-guvernören Rick Perry hoppade av.

Jag frågade i veckan en Ron Paul-anhängare här i USA hur han skulle rösta om Paul avslutade sina kampanj. Svaret var ganska okomplicerat: han skulle helt enkelt ändå skriva in Ron Pauls namn på sin valsedel. Ron Pauls anhängare är inte överförbara.

Pauls kandidatur representerar ett sjudande missnöje med den politiska kulturen i USA och hans vägran att rucka på sina libertarianska principer gör hans politiska gärning till mer än en vanlig presidentkampanj; det är en rörelse. Det är en rörelse som tycks bortse från konventionella partilinjer och samlar såväl Tea Party-anhängare som demonstranter från Occupy Wall Streetrörelsen under ett och samma tält. Hans anhängare är inte tillräckligt många för att få honom vald till republikanernas presidentkandidat, men tillräckligt många för att få folk att begrunda Pauls dragningskraft.

Han är den enda kandidaten som går i ständig dialog med landets konstitution och behandlar den som en ledstjärna och inte bara ett blott symboliskt tecken på patriotism. Hans retorik gällande utrikespolitiska frågor är densamma vare sig han talar inför en antikrigsrörelse i New England eller inför tusentals konservativa i South Carolina, och det ger honom respekt som intellektuellt och principiellt konsekvent.

Det finns mycket i Ron Pauls politiska program som oroar. Hans extrema laissez-faire som skulle lämna stora delar av befolkningen utan något socialt skyddsnät och begränsa statens möjligheter att agera för att värna om utsatta medborgare ger upphov till huvudbry för oss européer vana vid en ganska omfattande stat. Även det faktum att han inte tycker federala staten borde lägga sig i huruvida privata verksamheter diskriminerar mot minoriteter känns främmande.

Trots det är hans kandidatur ett sunt tecken på medborgerlig aktivism och det ska bli spännande att se hur Ron Paulrörelsens politiska kraft förvaltas när, eller om, Mitt Romney blir klar som republikansk presidentkandidat.

Carl Marions


KOMMENTARER