Seher Yilmaz om att arbetet för alla människors lika värde inte är över bara för att Anders Behring Breivik fått livstids fängelse. 2012-08-29 11:57

Efter den tio veckor långa rättegången var domen mot Anders Behring Breivik ett faktum. På ett sätt var själva domen något som fick mig att pusta ut och känna att rättvisa skipats. Han som kallblodig tog 77 människors liv, kommer med allra största sannolikhet att sitta i fängelse resten av sitt liv. Han som dödade 69 unga i ett terrorattentat på grund av deras politiska vilja och tro, kommer inte att komma undan. 

Inget annat hade varit rättvist mot alla de vänner, syskon, föräldrar och medmänniskor som har känt enorm sorg och saknad efter alla liv som släcktes den 22 juli 2011.

Samtidigt förpliktigar domen att kampen om alla människors rätt och lika värde inte är över på långa vägar bara för att Breivik satts i fängelse. Arbetet börjar nu för att de somaliska barnen ska kunna gå i skolan utan att utsättas för trakasserier. För att politiker med annan etnisk bakgrund än svensk inte ska få öknamn, för att jag inte ska behöva få höra att jag ju faktiskt pratar bra svenska trots mina föräldrars bakgrund och för att Sverigedemokraternas politik inte ska bli normaltillstånd där vardagsrasism accepteras.

Det arbete som nu måste trappas upp innebär att vi som vill se en förändring också måste jobba för den. Att den som ser rasism i vardagen måste våga säga ifrån direkt, att fler unga bereds plats att engagera sig i politik och samhälle samt att ungdomsförbund och ungdomsorganisationer anordnar fler och större sommarläger. 

Sommarläger där unga möts över gränser, utbildas, blir förälskade, får vänner för livet och tillsammans lägger grunden för en bättre värld. Domen mot Breivik är inte bara slutet av något fruktansvärt, det är också startskottet för ett långsiktigt och viktigt arbete vi alla har framför oss.