"Fan vad modiga vi är som vågar sparka neråt"

"Feministfittor ärdubbelmoraliska jävla PK-kärringar, brudar vill bara ha allafördelar och inget ansvar." "Gnälligt och kränkthysteriskt mobboffer, sluta tjata om hur kränkt du är.""Hysteriska bondkärring med omoraliska överklassideal."

När ni läser de är meningarna, somär ett ihopkok av en vanlig, arg, dänga mot några man inte gillar,vilken ålder tänker ni att personen har? Vilken samhällsklasstänker ni att personen tillhör? Hur tänker ni att deras liv serut? I de flestas huvud byggs följande personlighetstyper upp.

Det är en sur tonåring som hatarfeminister och tjejer och som försöker vara coola och häftigagenom att slänga ur sig lite glåpord.

Det är en en fet, ful och finnig nördsom sitter ensam i sin källare, som aldrig fått ligga och inte harett ordentligt jobb. Som vill ta ut sin bitterhet på en annan grupp.

Det är en ensam man som bor i englesbygd där det knappt finns jobb eller kvinnor, som inteaccepterar dagens samhälle och att kvinnor har rättigheter i stället för att de är skyldiga att vara till lags för mannen.

Varje gång man tar upp en situationsom ser ut så här, oavsett om hatet riktas mot kvinnor, män,moderater, vänsterpartister, invandrare eller mot en särskildindivid så är det flera som skriver ut dessa beskrivningar påpersonen i fråga. Det här är olyckligt, för det är fel, för attinte nämna rätt så orättvist för de som är ensamma och hardåliga jobb vars situation används som ett skällsord.

Under alla mina år på internet ochtack vare min erfarenhet inom nätmobbning och trakasserier så kanjag säga att de här personlighetsbeskrivningarna är väldigt långtifrån korrekta. Visst finns de med, men det är lika vanligt blandfolk som är vuxna och har en bra ställning i vårat samhälle. Menvi är mycket mer måna att uppmärksamma och säga ifrån ompersonen passar in på de här beskrivningarna.

Jag ser det här på Twitter och påFacebook dagligen. När en person i åldrarna 17-26 (på ett ungefär)skriver något som folk tycker är förjävligt, hatiskt och kränkademot en viss individ eller grupp så är folk snabba med att reagera.Personen i fråga, oftast en ung man, får otroligt mångatillsägningar från både vuxna och ungdomar. Samma sak händerockså om det är en man som, tillsynes, tillhör en lite lägreklass. Inget välbetalt jobb. Ingen utbildning. Dålig svenska.Jäklar vad folk går på.

Jag säger inte att det är fel att säga åt dem. Felet är hur vi agerar om det kommer från en mani åldern 30+ som inte tillhör arbetarklassen. Som inte har dålig svenska. Som faktiskt råkar ha ett bra jobb. Antingen vad gällerpengar eller vad status och inflytande. För då reagerar vi nästanaldrig likadant.

För någon månad sedan var det enkille på 21 som skrev en sak till en kvinna. Jag tror att han fickett antal hundra svar. Nyligen så jag en kille över 40 skriva enliknande sak till en kvinna. Jag kollade hur många det var som sa åthonom: Det var tre personer. Alla dessa tre personer blev sedantillsagda av den här mannens vänner att de var dumma på ett ellerannat vis och nästan ingen kom in där emellan och sa samma sakertill den här mannen som de valt att skriva till killen itjugoårsåldern. Samma sak. Helt annat gensvar.

Jag vet det själv när jag sägerifrån till folk. Om det är en man som har rätt åsikter, rättstatus och rätt ålder så vet jag att samma personer som ondgörsig över ungdomarna som gör samma sak inte kommer att säga ettjäkla knyst. Det är i princip tyst varenda gång.

Man brukar säga att man inte kan fågamla hundar att sitta. Men är det verkligen så? Vi försöker juinte ens. Om en person inte passar in på den stereotypbild av hur enperson ska vara som beter sig såhär så gör vi ingenting åt det.Det blir för obekvämt, det blir för konstigt. Vi tar för givetatt personen i fråga bara har en dålig dag eller så försöker vi,i ren desperation, sudda ut det ur vår skalle för det blir förparadoxalt att greppa. För att inte nämna hur fega vi blir om detinte är en person som, på något vis, är under oss i status.

Och vet ni något jag finner i nästansamtliga fall när det är en större sajt där grova trakasserieroch nätmobbning förekommer? Vet ni vilka det är som sitter påFlashback och skriver de mest vidriga sakerna om människor? Det ärnästan alltid en vuxen man som bor i en storstad med ett bra jobb.Det är inte tonåringar. Det är ingen ensam man som bor i enkällare och är bitter på kvinnor. Det är män med bra status somvant sig vid att komma undan med saker som av okänd anledning tyckerdet här är roligt och som vant sig vid att de kan göra vad somhelst utan att någon säger något värre än:

"Men han är ju så, så är det."

Klart som fan att gamla hundar inte kanlära sig sitta så länge det är så.

Vissa människor vill ibland hävda attdu får mer kritik och måste stå ut med mer kritik ju högre statusdu har. Det stämmer nästan enbart när man talar om grupper. Närjag skriver om män som beter sig såhär generellt: Då hugger allaoch vill vara med och ondgöra sig över det. När det handlar om enindivid så nappar folk nästan bara om de är en person som, enligtde, har jävligt låg status. Vet ni vad det åstadkommer? Ingentingalls förutom att man får känna sig lite bättre för stunden föratt man "satt dit den tragiska jäveln" och visat vartskåpet ska stå.

Fan vad modiga vi är som vågar sparkaneråt. Vågar säga ifrån till folk utan inflytande. Verkligen!Eloge.