Milad Mohammadi om att Sverige behöver fler mötesplatser. 2012-10-18 09:31

Sverige måste fatta, jao. I min förra krönika gnällde jag i vanlig blågul ordning på vårt kära debatt-Sverige och landets tyckare - att de inte alls förbättrar samhället eller löser verklighetens utmaningar genom att bara diskutera på Twitter, skriva krönikor (som jag) och delta i trendiga diskussioner à la Tintin-äventyret /slash Hen-kriget.

Soppkök Stockholm är en folkrörelse som har fattat detta.

Jag tror att diskussioner på internet och andra medier – oftast är diskussioner om diskussioner i stället för diskussioner om hur man löser problem – är fel väg att prioritera. Jag tycker att vi i stället ska prioritera vår energi på den följande sociala, konkreta, mest grundläggande och livsviktiga lösningen som alla bör tatuera in i huvudet när det gäller att angripa samhällets alla utmaningar: Att skapa mötesplatser.

Sverige behöver fler mötesplatser. Verkliga sådana. Kanske har avsaknaden av mötesplatser att göra med vår blågula kultur. Eller blågula väder. Eller blågula mentalitet. Eller att de flesta av oss hellre gömmer sig bakom sina blågula tangentbord. Jag vet inte. Men jag vet att jag varje dag ser hur vi spenderar otroligt mycket tid, resurser och duktig tankeverksamhet till att tycka, gnälla och tänka – på distans. Inte på plats där det vi diskuterar faktiskt händer i verkligheten. Där man kan prata med verkliga människor för att lösa problemen. 

I stället föredrar vi att komplicera och problematisera över samhällets svagheter i vår egen bubbla. Tillsammans med homogena kompiskretsen. På Twitter. I artiklar och krönikor. Plattformar som inte har något med verkligheten att göra. Och en snubbe sade en vettig sak för längesedan, något som varenda blågul människa i mellanmjölkens skicka-ett-argt-komplicerat-brev-i stället-för-att-enkelt-konfrontera-öga-mot-öga-land Sverige bör tänka på vid fikabordet sitt:

“Simplicity is the ultimate sophistication.” – Leonardo Da Vinci.

Soppkök Stockholm är en verklig mötesplats där människor kan träffas. Väldigt simpelt, men ack så effektivt. Mötesplatser är det första (och viktigaste) steget till att förändra människors åsikter, bygga broar och arbeta långsiktigt för förändring. Exempel: På Fryshuset parade vi ihop främlingsfientliga extremister tillsammans med svenskar av annan etnisk bakgrund. Resultat blev att de från båda håll skalade bort fientliga åsikter och fördomar. Det byggdes mänskliga broar och kärlek emellan. Bara för att de gavs möjligheten att mötas. På riktigt. Och trots detta försöker fortfarande de flesta svenskarna i dag bekämpa främlingsfientligheten genom att skapa ett distanserat förakt med aktioner och skriverier som lösning – inte genom att skapa mötesplatser dem emellan. Tack för att ni höjde SD:s popularitet och förstärkte deras mobilisering – på grund av er okunskap. Så varför har ingen skapat mötesplatsen där vi kan möta dessa så kallade främlingsfientliga?

Du gamla du fria.

På Soppkök Stockholm bygger jag en bro mellan hemlösa och så kallat ”vanligt folk”. På samma sätt som ovan är syftet att krossa fördomar och allt skitsnack. Är det verkligen så överraskande att Soppkök Stockholm har blivit en av de mest uppskattade mötesplatserna för både hemlösa/andra behövande och även människor som vill hjälpa till? Det är livsförändrande för så många som gästar oss. Mest för mig själv. Detta är ett fantastiskt verktyg till att krossa fördomar mot hemlösa som handlar om att vi ser dem som bördor och objekt i samhället i stället för människor. Som gör att vi vänder ryggen mot, som gör att vi lär våra barn att akta sig för, som gör att vi inte ens vågar ge några pengar för att vi inte ens vet var pengarna går. Samtidigt ser hemlösa att det finns ”helt vanliga” människor som ser dem som fantastiska människor, utan ett offertänkande, utan ett försiktigt bemötande, som om de är ens bästa vänner. 

Soppkök Stockholm har alltid en familjär atmosfär där alla är välkomna att dela på värmen. Trots kylan. Vi softar, snackar, tuggar, chillar, hänger och byter livserfarenheter. Från en människa till en annan fantastisk människa. Är det inte komiskt att de som ”hjälper till” får faktiskt mer utav av detta än de som blir ”hjälpta”?

Tack vare den här mötesplatsen.

Att olika människor med olika åsikter, egenskaper och tillhörigheter inte möter varandra och träffas på riktigt – öga mot öga – är ett större problem än att folk har fördomar och främlingsfientliga tankar om varandra. Om vi bara skapar en mötesplats löser sig det större problemet att folk inte träffas. På samma gång, per automatik, löser vi då det mindre problemet att folk har onda tankar om varandra. Helt enkelt bara för att vi träffas på riktigt. Precis som en smart snubbe sade en gång i tiden:

“Problems cannot be solved by the same level of thinking that created them.” – Albert Einstein.

För många sitter inomhus, diskuterar med sina tankesmedjor på Twitter, på universitetet, i regeringen och försöker självständigt lösa samhällsproblem med komplicerade analyser. De sitter där utan legitimitet från målgruppen i fråga och ingen förståelse för verkligheten, eftersom de aldrig sett verkligheten. Eller skapat en mötesplats där de söker förståelse med verklighetens människor. Inte undra på att vi hatar på statsmakten. Inte undra på att många ute i förorterna känner en hopplöshet för Sverige. Men en sak är konstig. Bara folk får mötas förutsättningslöst löser sig alla andra problem. Simpelt. Kanske vi borde tänka simpelt.

Så. Om du brinner för en samhällsfråga, börja alltid med att skapa en mötesplats. Skulle du vilja smaka på detta redan i helgen – och krossa lite fördomar – hälsa på mig under Soppkök Stockholm nu på söndag 21 oktober. Så får du se min krönika i verkligheten.