"Det är inte vi som är ett hot mot demokratin – det är ni"

Sverigedemokraternas intåg i Europaparlamentet i söndags har skakat om Sverige. Det var väntat, men det faktum att även andra högerextrema, rasistiska och nazistiska partier gjorde ett superval ute i Europa gjorde det hela värre.

Och genast satte diskussionen igång: vems fel är det?

Det är lätt för Christoffer Abrahamsson att skriva "Älska rasisten – krossa rasismen" och att man ska sluta vända SD ryggen.

Det är lätt för Mats Olofsson att säga att "hindra en politiker – också en sverigedemokrat – att framföra sitt budskap är dumt och principiellt fel". 

Det är lätt för Reidar Carlsson att påpeka att det därför är "mycket olyckligt ur demokratiskt synpunkt att motdemonstranter försöker stoppa Sverigedemokraternas möten".

De är män, liberaler och vita. Det är lätt för sådana som dem att sitta på sin kammare och skylla Sverigedemokraternas skräll på de som vänder ryggen. Det är lätt att ha den inställningen när man är den som SD, Front National, Ukip och Gyllene gryning älskar. 

För dem är inte hotet verkligt. De säger att vi är odemokratiska. För dem är tystnad och kärlek den bästa kampmetoden. 

Men för rasifierade, hbtq-personer och antirasister är hotet direkt och personligt. 

Vi som kan stå på demonstrationer, som kan skrika åt rasister och som har plattformar har ett ansvar. Vi måste stå upp för dem vars existens hotas av rasismen. 

Det är inte vi som är ett hot mot demokratin. Det är ni. De vita liberala debattörerna. 

Vi använder vår yttrandefrihet för att visa SD att vi aldrig kommer att ge oss. Ni använder den för att försöka få tyst på oss.

Det är tack vare vända ryggar, vuvuzelor, protester och plakat som skammen i att rösta på SD finns kvar. Det är tack vare det som reell makt för SD fortfarande bara är en mardröm. Inga andra svenska riksdagspartier vill i dag förknippas med dem, än mindre samarbeta med dem.

Och det är inte tack vare er. 

Det är inte tack vare dig, Ann-Charlotte Marteus, som kallar folks vilja att stå upp för medmänsklighet och ett öppet samhälle för en "intolerant sjukdom som hotar demokratin".  

Och det är verkligen inte tack vare dig, Hanne Kjöller, som menar att Jönköping på första maj var stort nog åt alla och att dygnet är tillräckligt långt att slippa behöva ”värja sig mot angrepp” från nazister. 

Det som ni däremot kan ta åt er äran för är normaliseringen av rasismen. 

Genom att få rasister att tro att deras ord har rätt att eka i offentligheten, att det är okej att barn frågar sina föräldrar om de ska få vara kvar i Sverige och genom att se ner på medborgares antirasistiska initiativ bidrar ni till att rasismen rotas.   

Med era uppmaningar till tystnad, er ovilja att se strukturer och att inse era maktpositioner bidrar ni varje dag till ett lite kallare Sverige.