Valet i Syrien: "Inget blir bättre av att folket sårar varandra"
Nyheter24:s praktikant Soulaf Ibrahim flydde från krigets Syrien vintern 2013. Innan hon och hennes familj kom till Sverige jobbade hon i flera år som journalist, programledare och producent. Hon har bland annat rapporterat om kriget inifrån. Här skriver hon om dagens val i hemlandet, om hur människor röstar av rädsla, om hur hon ser konflikterna bland vännerna på Facebook och om hur hon längtar tills valet är över.
Soulaf Ibrahim är praktikant på Nyheter24.
Hon flydde till Sverige tillsammans med sin familj från Damaskus vintern 2013. Innan hon tvingades fly arbetade hon som journalist under många år.
Hon har bland annat jobbat som nyhetsreporter, TV-producent och programledare.
Följ henne på Twitter här: @SoulafIbrahim
Det är val i dag i Syrien, men jag har inte röstat. Men fastän jag är neutral i valet, som inte är annat än ett spel, så kan jag ändå se en positiv sak med det som sker i dag: det är första gången på årtionden som det överhuvudtaget hålls ett presidentval i Syrien.
Utgången är inte särskilt spännande. Alla vet att Bashar al-Assad kommer att vinna i de områden han styr över. En av anledningarna är att det fortfarande är många människor som är rädda för säkerhetsstyrkorna och som tror att de kommer att straffas om de inte röstar på al-Assad. Speciellt människor som är över 40 år – de har fortfarande starka minnen av tiden från då al-Assads far, Hafez al-Assad, styrde landet.
Men de har fel för landet har förändrats. Det går inte att jämföra valet i dag med de som varit tidigare. Då kunde de som inte röstade bli straffade men i dag finns inte tiden. Jag tror inte att säkerhetsstyrkorna har tid att förfölja människor som inte röstat på al-Assad – de är fullt upptagna med interna stridigheter och det krig som pågår.
Jag tänker inte förneka att många kommer att rösta på al-Assad, men jag tror inte att alla som röstar på honom älskar honom, men däremot så hatar de den andra sidan, oppositionen, mer. De hatar de som stödjer islamistiska grupper.
Det finns tre kandidater inför valet. al-Assad, Maher Hajjar och Hassan ak-Nouri. Bara det är konstigt, att ett så stort land som Syrien bara har tre kandidater, trots en lång politisk historia och många intellektuella medborgare.
Många syrier känner att valet är ett enda stort spel och jag tror att Hajjar och ak-Nouri känner samma sak. Men de väljer ändå att ställa upp, för att få fart på det sedan länge stillastående vattnet.
Valet delar ett redan splittrat folk. Många stödjer al-Assad och många stödjer oppositionen, samtidigt som det finns många som stödjer Hajjar och ak-Nouri. När jag loggar in på Facebook så ser jag hur folket delas. Jag ser konflikterna som utspelas i feeden och det smärtar mig. Jag vet inte varför folket, mina vänner, inte kan diskutera valet på ett bra sätt, men jag antar att det är för att alla känner att de har en kniv bakom ryggen. Diskussionerna som förs går ut på att såra varandra, inte på att lyssna. Kriget har förändrat mitt folk, mina vänner. Jag förstår att många känner ilska. Alla de som förlorat en son, en mamma, en kusin. Kriget är fasansfullt, men det blir inte bättre av att människor försöker såra varandra.
Jag hoppas att valet kommer att gå bra och längtar tills att det är över. Flera islamistiska grupper har hotat att spränga och kasta in granater i vallokalerna och jag oroar mig för mina vänner och släktingar som är kvar.
Krig är den värsta saken i världen, det dödar och förändrar människor och jag hoppas bara på att det ska ta slut snart.
