"Förbjud tiggeri och cancer"
"I grund och botten handlar det om att vi inte vill se fattigdomen", skriver Nyheter24:s krönikör Messiah Hallberg.
Jag har varit en egoist så länge jag kan minnas. Tänkt på mig själv i första hand. Därför har jag lite svårt för de hemlösa. De gör det liksom svårare för mig att tycka synd om mig själv.
Norge inför ett kommunalt tiggeriförbud om två veckor. Där är det inte tillåtet längre, det där tiggande beteendet. I Sverige visade en undersökning att 56 procent också ville förbjuda det. Och det är ett bra förslag. Ingen ska behöva vara fattig, så förbjud det bara.
Andra frågor som svenskarna gärna skulle se ett förbud mot är cancer, och depressioner. Även om de två sistnämnda undersökningarna bara gjorts av mig i min vänskapskrets, visade det sig att hela 98 procent var mot cancer och gärna skulle se det förbjudas.
Min tandläkare gav mig sin ståndpunkt i tiggarfrågan bara sådär. Han motverkade tiggeriet varje dag berättade han, genom att inte ge några pengar till dem. ”Om man inte finansierar dem, kommer de försvinna, så enkelt är det.” Och så enkelt var det för honom. Han lät som att han hade en plan, som om han gjorde samhället en tjänst.
Men egentligen har vi ju ingen plan, inga godhjärtade mål. Vi stör oss på tiggarna av en anledning vi aldrig vill erkänna. I grund och botten handlar det om att vi inte riktigt orkar med den fattigdomen. Vi vill inte se den. För den får våra liv att verka dumma och ytliga. Så vi skäms. Och vi vill inte skämmas.
Vi vill fokusera på grillsäsongen. På charterresan. På den perfekta solbrännan.
Mina barn förstår inte alls det enkla i den här frågan. De ställer massvis med irrelevanta frågor, som: ”Varför sitter de bara där?” ”Varför har de inga pengar?” ”Varför har vi pengar?” Jag mumlar något till svar. Något om att så är det bara.
Men mina två barn, de bråkar om vem som ska få lägga pengen i hans begagnade 7-Eleven-mugg. Min dotter är starkare så hon vinner och kastar i myntet. ”Han behöver nog den mer än jag”, säger hon och går vidare.
Jag vet inte vad jag tänker om det, men det känns ändå okej.
De har hela livet på sig att bli hjärtlösa, ge dem lite tid bara.
