I snabba internet-tider är det bättre att vara Marcus Birro än otydlig
"När folk hatar Marcus Birro är det aldrig för att de missförstått hans texter, de håller bara inte med honom."
Marcus Birro skriver saker och folk blir upprörda. Det är lite hans grej skulle man kunna säga. Jag skriver också ibland. Förra veckan skrev jag en liten krönika om vargjakten, om Thomas Wassberg och min fascination för frågan.
Jag vet inte hur många som kontaktat mig med synpunkter och på mer eller mindre trevliga sätt bett mig hålla käften – "vad vet du som stockholmare om vargfrågan?" Och det var ju exakt det jag skrev, andemeningen i texten var hur intressant det var att en fråga som väckte sådana känslor i vissa delar av landet, var helt ointressant i storstäderna.
Det var poängen, att vårt land splittrades kring dessa frågor, ingenting annat. Men det är snarare regel än undantag att folk missförstår och läser lite hur de vill på internet.
Författaren Nicholas Carr skrev för några år sedan boken “Shallows – How the Internet is changing the way we think, read and remember”. Den hävdar att internet har förändrat hur våra hjärnor närmar sig text. Att nätet haft en skadlig påverkan på vår kognitiva förmåga och försämrat vår förmåga att koncentrera oss och förstå text. I stort: att vi läser på ett annat sätt.
Vi skummar, hoppar, letar efter fetade ord och rubriker, innan vi snabbt klickar oss vidare utan att ha tagit in vad vi just läst. Internet har förbättrat våra liv på så många sätt men, menar Carr, också gjort oss till textliga drogberoende, som läser för snabba kickar snarare än för eftertanke.
I sådana tider är det bättre att vara Marcus Birro. Han skriver direkt vad han känner, med hjärtat i handen, utan märkliga andemeningar. När folk hatar honom är det aldrig för att de missförstått hans texter, de håller bara inte med honom. Det gör givetvis inte hatet okej, men ingen kan hata honom för att han är otydlig.
Kritiken att jag inte var insatt i vargfrågan var givetvis helt korrekt. Det spelade dock ingen roll för SVT:s "Debatt". "Vill du komma och snacka varg i tv?", frågade de mig. "Debattera lite mot Wassberg". Jag sa att de borde ta och läsa min krönika igen. Och se hur tydligt det var att jag uppenbarligen inte visste vad jag skrev om.
