Hej män, kan ni snälla bara se det här?
om svenska kortfilmen "Se mig", som visar hur könsdiskriminering på en helt vanlig arbetsplats ser ut.
Först var det bara ännu ett Youtubeklipp i flödet. En film som vänder på könsstereotyperna, egentligen inget nytt.
Jag ska vara ärlig: jag klickade inte.
Inte förrän min kollega Jens skrev till mig och bad mig se den: "Deppig alltså".
Bildkälla: Faksimil "Se mig"
Jag tittade och mina armar knottrade sig. Så där som det blir när en går från att vara sprallig till att plötsligt bli helt gravallvarlig. När bilder i huvudet som är ens egna och inte filmens plötsligt tar över.
Filmen handlar om könsdiskriminering på arbetsplatser. Fokus är inte på grov sexism eller mobbning utan mer om det där subtila, det som inte riktigt går att ta på. Inget som en går till chefen för att prata om, för det finns liksom inget riktigt konkret att ta upp.
Småsakerna som grupperingarna på fikastunden och snacket på AW:n. När mötet växlar i ton för att vissa har högre stämma än andra. Hur ofrivilliga grupperingar uppstår när en inte är en naturlig del av andra. Könsroller som vi ofta pratar om men ändå konstant glömmer.
Bildkälla: Faksimil "Se mig"
Hur det är att vara kvinna på mansdominerad arbetsplats. Eller kanske man på kvinnodominerad (det vet jag av naturliga skäl mindre om). Jag vill att alla ser den här filmen. Alla kommer inte att känna igen sig, men många kommer att göra det.
Och innan ni börjar mejla igen: nej, jag säger inte alla män. Ni behöver inte fylla inkorgen med "feminazist, hoppas det är du som blir våldtagen nästa gång" (jag läser allt ni vräker ur er, men förvänta er inga svar).
Bara titta och tänk efter: kan du göra något för att det ska sluta vara så här?
Vill du veta mer om Crazy Pictures och serien "Poesi för fiskar"? Läs här.
