När en pojke i klänning vinner över nättrollen

Ni vet debatten om att alla ska få vara sig själva?

Om att pojkar ska få bära klänning, flickor ha kort hår och hen vara hen.

Ibland blir orden för många och tyckandet för mycket. Debatten tenderar att trilla bort och hamna i händerna på ilskna nättroll och vi andra slutar orka.

Så kommer det upp något i ens flöde som av någon anledning får tre minuter av ens tid, när det mesta andra bara får några enstaka sekunder.

I dag blev det en för mig ny, men för andra gammal, musikvideo.

Franska artisten Holly Siz video till låten "The light" som legat på Youtube i snart ett år.

En pojke, i lila klänning som blir retad i skolan. En pappa som skäms för sin son. En mamma som tvingas ta kampen på egen hand.

Filmen träffar mig rakt mitt i. Det kan vara musiken i kombination med scenografin, med människorna. Det kan vara högsta graden av igenkänning. Men videon träffar och den gör så ont, så himla, himla ont.

Det spelar ingen roll att slutet ska vara positivt. Ledsamheten består. Och det är just den typ av ledsenhet som måste få ta plats. Den typen av ledsamhet som är värd tre minuter – för den leder till att vi inte glömmer varför det är så viktigt att debatten aldrig stannar. Varför vi hela tiden måste fortsätta orka slåss var att varenda unge – och vuxen – ska ha rätt att vara exakt som den vill.

Utan att behöva ta smutsig skit från omgivningen.