Snälla vuxna, kan ni sluta bantningshetsa

För en vecka sedan skulle jag cykla ett lopp för första gången. Halvvättern på 15 mil skulle avverkas och jag var både peppad och svinnervös. I hela startområdet i Motala hördes en speakerröst som snackar om loppet och byter ord med cyklister som precis ska ge sig iväg.

Vid ett tillfälle pratar speakern med en 17-årig tjej. Precis som alla andra ska hon cykla 15 mil tillsammans med andra motionärer. I miljön, där hälsa och träningsglädje borde vara i fokus, säger speakern till den unga tjejen att hon efter loppet förtjänar att äta något gott. Innan jag ens trampat iväg blir jag helt utmattad.

Utan att vara expert i fysiologi kan jag lova att ingen "gjort sig förtjänt" av att käka något efter 150 kilometer. Du måste äta – innan, under och efter loppet – annars kommer du gå sönder.

Dagen efter är jag helt slut. Jag har inte tänkt mer på speakern men blir påmind av hur den äldre generation tvingar på oss yngre sina bantningstips från annat håll. En släkting till mig som går i högstadiet är inte ens skyddad på sin skola. En av hennes lärare pratar om att skippa brödet för att gå ner i vikt, inför eleverna. Något läraren har gjort flera gånger.

Jag undrar om det ska gå en dag utan att jag blir påtvingad folks snack om att äta mindre. Tydligen inte. Dagen därpå får min vän bantningstips av skyddsombudet på sitt jobb. Hon är anställd på en myndighet och här uppmanas de anställda att stå upp och jobba för att rasa i vikt. Det är information som hon aldrig bett om och som knappast kommer att få henne att må bättre.

Snälla vuxna människor, sluta sprida er skeva syn på mat till min generation. Vi behöver ingen hjälp på vägen att börja undra om vi "förtjänar" att äta, vi gör redan det. Att överleva i den här världen utan att ständigt tänka på sin vikt är många gånger jobbigare än att cykla 15 mil.